Carola Ölmhagen liknar målgången i ett marathon med en barnafödsel. Kamp och slit, tankar om att det inte kommer att gå, men att en euforisk känsla sprider sig i den slitna löparkroppen när hon passerat mållinjen efter 42 195 meters slit.
Det låter som hon sprungit hela livet.
Det har hon inte.
Inte maken Harry heller.
Men intresset hade nog funnits latent hela livet. Carola Ölmhagen hade sprungit som liten. Växt upp med en mor som förespråkade sunt leverne och en löpande far som brukade sitta på farstukvisten utanför det röda huset i Jakobstad och se tillfreds ut med livet efter sina rundor. Minnena av uppväxten fanns hela tiden kvar, men Carolas löparintresse föll i dvala.

Skogen väckte intresset
Drygt 20 år senare var hon och maken Harry på väg hem från en loppmarknad i Hjuken utanför Vindeln. Hon kan inte förklara exakt vad det var som väckte löpargnistan till liv men ”skogen och naturen var bara så vacker att jag kände att jag måste ut och springa”.
När Carola Ölmhagen kom hem till villan i Stöcke, gick hon in i huset, letade fram ett par gamla joggingskor och gav sig ut på vägen.
Maken Harry stod som ett frågetecken och skakade bara på huvudet. Det var ju motorcyklar som var deras stora passion. Varför springa när de kunde gå eller när de hade ett par hundra hästkrafter var under bågen?

Inget intresse
Harry Ölmhagen gör precis som 400 meter-häck-löparen, Sven Nylander, gjorde på sin tid.
Han spyr alltid efter ett lopp. I alla fall efter ett marathon.
Kanske är det musikersjälen i honom som uppgivet och desperat vill påminna om att löpningen inte kan vara nyttig. Att han lurats in i ett liv han egentligen inte vill leva.
Det tyckte Harry också för en sisådär 15 år sedan.
Ja, egentligen hela livet tills Carola började springa.
Ett år förflöt.
Carola Ölmhagen var frälst. Hon gav sig ut på löprundor så fort hon kunde. Till slut började maken Harry, som beskriver sin historia som idrottsman som obefintlig, förstå att det var mer än bara en fluga.
– Jag har stort förtroende för Carola och blev nyfiken när hon började köpa skor och så.
Första löprundan blev minst sagt en pärs för Harry.
– Jag trodde jag skulle ta livet av mig.
Men sakta, sakta joggade han också in i löparlivet. När han gjort sin första Vännäs halvmaraton för ett par år sedan började han springa mer kontinuerligt.
Nu tränar makarna Ölmhagen för sin fjärde raka Stockholm marathon. Det vore felaktigt att säga att de inte springer en meter utan varandra, men det är inte långt ifrån.
– Det handlar mycket om tillsammansupplevelser. Jag tror det är viktigt att ha gemensamma intressen och göra saker tillsammans. Att ha något stort projekt på gång hela tiden, säger Harry.

Marathon nästa projekt
– Det är skönt när vi kommer hem efter en löptur, då är det ingen som muckar gräl, skrattar Carola innan både hon och Harry förklarar fördelarna med löpningen.
– En uttröttad själ kan behöva en uttröttad kropp ibland, säger Carola som jobbar som kurator på Landstingets handikappförvaltning Rådgivning och annat personligt stöd.
Harry är lärare.
– Jag har väckt många bra tankar och funderingar som utvecklat mitt jobb som lärare, förklarar han.
Just nu är fokus på Stockholm marathon.
Carola är den planerande, Harry den som går på inspiration. Carola den som för träningsdagbok, Harry den som inte kan springa under press.
Samtidigt är det Harry som har en liten tävlingsmänniska i sig, vilket Carola förklarar att hon saknar helt och det kanske märks på tiderna från de tre Stockholm marathon paret gjort då de gått i mål med endast ett par sekunders mellanrum.
– Det är Carola som följer med mig, hon skulle kunna springa fortare, säger Harry.
Nåväl. Om ett par veckor är det dags igen. Men Stockholm Marathon är bara ett litet projekt.
Det Stora Projektet är ett tre månaders motorcykeläventyr i Afrika. Resan är planerad till nästa sommar då Carola, Harry samt barnen Oskar och Herman ska hoppa upp på mc-sadeln och åka från Kapstaden upp till Tanzania.
– Det är också friskvård, det handlar om att vi gör saker tillsammans som är roliga och som vi mår bra av, säger Carola Ölmhagen.
Men Afrikaresan är först nästa sommar. Först ska ännu en Stockholm marathon läggas till handlingarna.