North or South?
…är frågan som alla ställer när man möts i knutpunkten Watson Lake och norrut. Alaska Highway byggdes i och med andra världskriget. Den sträcker sig från Dawson Creek i Canada/ British Columbia till Delta Junction Alaska och är 2288km lång. Den sträcker sig över oerhörda vidder som mil efter mil ser ut som mellan Kiruna och Narvik. Nu är Harley Davidsson helt ute och BMW GS 1200 Adventure helt inne. Motorcyklar som är täckta med lera och har extra däck fastspända här och där kommer from “north”. Andra är antingen på väg till Delta Junktion för att nöja sig med att “ha gjort” Alaska Highway eller ända till Prudhoe Bay för att kämpa sig fram i lera och grus och komma så långt norrut som möjligt. De som siktar mot Prudhoe Bay har sannolikt varit i Ushuaia längst ner i söder i Argentina. De som är leriga är på väg söderut till Eldslandet eftersom man måste tillbaka samma väg 600km. Vi hör till dom som redan varit i Ushuaia/Eldslandet längst ner och är på väg att fullfölja resan så långt norrut som möjligt. Alla som färdas på motorcykel här förenas av ett stort äventyrsintresse. Kyla, snö, regn, dåliga vägar och väldigt långt mellan tankställen inspirerar snarare än avskräcker. Alla är väl förberedda och har bra utrustning. Alla är “Du” med varandra och man utbyter erfarenheter och sådant som är nyttigt att veta angående vägförhållanden, längd mellan tankställen och ställen att övernatta säkert på. Här handlar “säkert” om att inte bli utsatt för väder och vind och björnar. Vi har träffat många väldigt trevliga människor de senaste två dagarna. Många långväga resenärer, både på cykel och motorcykel, är från tyskland. Ett gäng vi träffade är från Vancouver Island och vi har följts åt i ett par dagar. Ett par från South Carolina, där kvinnan också körde, har samma planering norrut som vi. Man blir så glad och “peppad” av dessa positiva möten! De som har mer erfarenhet delar med sig och uppmuntrar. I dag har vi anlänt till Whitehorse. Nu skall vi “bunkra upp” i två dagar eftersom vi vet att vägarna som möter oss kommer att vara resans absoluta utmaning. Vi kommer att behöva förvara en del av vår packning någonstans för att lättare kunna hantera våra cyklar på vägar som kommer att bestå i bästa fall av grus i sämsta fall av knähög lera. Mycket kan hända…
Skrivet av en Carola som är tacksam över alla möten med underbara människor som delar detta halvknasiga intresse 🙂
Ps! Igår glömde jag skriva att Harry inte bara glömmer att trycka in “plupparna” i öronen innan vi far. Han glömmer att stanna för STOP 3 av 5 gånger också! Jag funderar på att skaffa ett el-halsband som är tillåtet att ha till hundarna här i Canada. Ds.
