KROATIEN-TOUR 2006
Under de två första veckorna i juli inföll en av årets absoluta höjdpunkter nämligen MOTORCYKELRESAN. Eftersom pojkarna ville känna sig som andra vanliga barn som får åka på charterresa hade de valt ut resmålet i en färggrann katalog. Nu blev det ju per motorcykel och inte flyg men man kan ju inte få allt…Eftersom Sverige som bekant är väldigt avlångt och vi bor långt upp är den tråkigaste utmaningen att ta sig ner till skåne. Första etappen blev ner till Stockholm och barn och barnbarn där. Med glatt humör tar de emot oss år efter år. De till och med flyttar ur sin säng för vår skull. Tack!Utsövda men med något ömmande bakdelar uthärdade vi milen ner till Trelleborg. Vi var inbokade på färjan som gick på kvällen. På så sätt kunde vi ta med oss liggunderlag och sovsäckar och få några timmars sömn. Pojkarna har blivit proffs på att snabbt hitta lämpliga ställen att sova på. Att de dessutom sover som små grisar var de än lägger sig ner är toppen. Vi körde genast vidare från Rostock till Kolmbach där vi hittade ett “jugendhem” att ta in på. Vi hann “göra byn”, bada, ta en kall öl och gör sojakorv med mos innan vi slocknade kl 20. Efter 11 timmars sömn och en brakfrukost tackade vi för oss. Somliga av oss gillar autobahnkörning mera än andra. Jag skulle kunna tillbringa hela semestern körandes mellan bensinstationerna. Så fort vi stannade för att tanka blev vi sjöblöta av svett. Värmen var nästan olidlig. I Österrikiska Villach hittade vi ett lämpligt Gasthaus. Tja, vi blev lotsade dit av en hjälpsam motorcyklist. Kvällen tillbringades med pizza, öl och ett trevligt österrikiskt motorcykelpar. Det visade sig att de visste det mesta om oss genom vår hemsida. Visst är världen liten. Vägarna genom Italien, Slovenien och Kroatien kantades av vackra berg och djupa dalar. Mestadels bra väg även om jag tycker att de kilometerlånga tunnlarna är som att åka spöktåg. Gränsövergångarna gick utan de bekymmer vi vant oss med i Afrika. Det var lite knepigt att ta sig ut till ön Krk. Vi irrade omkring i ett fabriksområde innan vi hittade rätt. Det krävs gott humör och lång stubin när det är varmt och jävlas. Tur att Harry har det 🙂 Längst söderut på ön låg målet för vår resa. Baska, en turiststad vackert belägen mellan Velebitbergen med adriatiska havets kristallklara (kalla) vatten vågande mot steniga stränder. Vi hittade en liten campingplats och slog upp tältet i närheten av toaletten precis som vi brukar. Värdinnan tyckte nog synd om barnen för hon kom bärande på två stolar och ett glasbord. Bänken utanför receptionen fick vi också ta liksom parasollet. Hyvens! Vi tillbringade (Här blev det ett avbrott i skrivandet eftersom Carolina Kluft just vannn 7kampen. Hon är en HJÄLTINNA!) fem slappa dagar i gassande sol. Harry och jag löptränade längs strandpromenaden och “walkade” i bergen. Pojkarna badade, snorklade, klättrade i aqualand och åkte rutchkana som värsta turisterna. På kvällarna åt vi antingen på någon trevlig strandrestaurang eller åt multifuel middag utanför tältet i skenet av stearinljus. Italiens seger i fotbolls VM avnjöt vi på beachen och storbildstv till vågornas brus. Allting har en ände så även turistliv. Längs kurviga vägar letade vi oss hemmåt igen. I Österrike, Mittstedter see, hittade vi en perfekt belägen camping som erbjöd både bad, trivsam kvällspromenad och pojkarnas traditionella minigolf. I skuggan av alperna överväldigades vi av lust att stanna och vandra i bergen. Tur att det alltid finns upplevelser kvar. En upplevelse som vi fick redan nästa dag var att köra 735 km i 30c värme längs en sommarstökig autobahn. När vi kom från Afrika sov vi på “Hotel Anhalt” i Helle. Vi upprepade manövern och hade en trevlig kväll på ett av mina favorit Gasthaus. Innan vi somnade hann vi boka biljetter till färjan Rostock-Trelleborg. Efter ännu en varm dag på autobahn men med betydligt flera godispauser för att fördriva tiden kunde vi rulla ut liggunderlagen på båtdurken. Vid 5 tiden nästa morgon väckte vi Harry med “Ja, må han leva” firandet fick vänta tills vi fått upp tältet i Kalmar. Då blev det “gomiddag” i campingköket. Påspasta, liten flaska rött vin, kaffe och avec. En liten praktisk primus brödrost och en funktionströja hade vi lyckats smuggla med oss genom europa. Att ta sig från Stockholm till Åbo som var vår plan visade sig vara omöjligt. Vi fick planera om både plats och tid. Färjan gick många timmar tidigare än beräknat och destinationen blev i stället Helsingfors. Efter att ha besökt Harrys syster i Södertälje lotsade min, med lokalsinne begåvade man, oss till färjelägret och ytterligare ett golv att sova på. Färden upp till Jakobstad var påfrestande på fler än ett sätt. Pojkarna vädrade “semester” och var otåliga. Hastighetsbegränsningen är oftast 80 i Finland och den finska polisen leker man inte med. Lagom till kvällsfikat parkerade vi utanför “moffa Kalles Konditori” i Jakobstad. Två veckors solande och badande i sommarstugan i skärgården väntade. Nu började semestern…..
