Inget är så roligt som…
I morse fattade vi beslutet att inte ta färjan över till Vancouver Island. Det kändes för dyrt och för osäkert med boende för att vara någon enstaka dag på en turistö som tydligen hela USA och halva Canada vill besöka just nu. Dessutom uppmuntrade dagens väder inte till någon “öhopping”. Det som talade för var möjligheten att få ta en fika med Chris och Anna som var på väg dit. Vi styrde kosan norrut som planerat. Nu har vi passerat skyltar som säger: “ Snow zon”, “Slippery when frost” och “Chain up area”. Fiken heter sådant som “Husky”. Vi har kört i en dalgång med snötäckta toppar mest hela dagen. Vackert men kallt! För att inte tala om regnet! Iskallt! Hur kan det ändå komma sig att inget är så roligt som att vakna och veta att man skall få köra motorcykel hela dagen 🙂
Skrivet av en Carola som har värmt upp sig i duschen (Det finns varmt vatten i Canada).
Ps! Idag tänkte jag på att Harry och jag faktiskt inte varit ensamma på två månader. Då kom på att Herman har tvingats vara med oss i två månader. Värre! Han har varit med oss ungefär halva sitt liv…på motorcykel utan lämlikar att umgås med! Kanske kan hans psykosociala utveckling ha tagit skada på något sätt? Ds.
Snygga bilder. Vad bra att Kanada har varmvatten! Finns det elström också? 🙂
Jag tycker du är på spiken ang iskallt men ändå roligt. En motorcykel tur i ösregn är också en motorcykel tur.
Tror ni Hebbe klarar sig? Inga permanenta skador som inte några år i terapi kan lösa?
Vi som håller samhället igång ( så andra kan roa sig) måste åka t jobbet nu.
H+H