En titt i bakspegeln

Visa fullständigt album

Nu när vi har passerat Centralamerika och Mexico känns det rätt och riktigt med en liten tillbakablick. Alla som kör mc vet att det är minst lika viktigt att titta i bakspegeln som att titta framåt eftersom båda är en förutsättning för en bra resa 🙂 Det var med blandade känslor vi tog oss an denna första del av resan. Hotbilden var minst sagt mörk och denna gång var det dessvärre den mänskliga faktorn som stod för hoten. Drogkarteller och undantagstillstånd gjorde vår nattsömn skral. Vi har garderat oss genom att ständigt hålla kontakt med ambassaderna vid in och utgång ur varje land. Vi har också hållit regelbunden kontakt med vår vän Cia. Hon har varit informerad om vår ungefärliga resrutt och blivit ombedd att kontakta berörd ambassad om vi inte varit i kontakt med henne regelbundet. Vi har gjort vägval efter dagsaktuell hotbild vilket dessvärre har inneburit att vi fått välja bort en del resmål som vi under andra omständigheter gärna hade besökt t e x Tikal. Vi har valt att sova på dyrare hotell än vi vanligen har gjort för att kunna parkera motorcyklarna säkert och utom synhåll. Vi har också, på en del ställen, valt dyrare betalvägar då sträckan gått genom osäkra områden. Vi har fått råd av ortsbefolkning och försökt ta hänsyn till dem. Vädrets makter rår ingen över. Det är bara att acceptera var dag som den kommer. Vi i Sverige är förskonade från många av naturens krafter så vi är ovana vid mycket. Vi har försökt planera för regn, åska och hårda vindar men samtidigt varit medvetna om att det inte går att köra i hårda oväder. Det gäller att vara alert eftersom de kan dyka upp väldigt snabbt och oväntat. Den som kör bil kan få information via radion under tiden du kör. Som mc-åkare är du beroende av intenetuppkoppling för aktuell information morgon/kväll och det har varit väldigt osäkert. Som ni vet har vi fördröjts ett par gånger av t e x “Beatriz”. Vi har ännu inte drabbats av jordskalv, vilket vi nästan räknade med med erfarenhet från resan i Sydamerika. Vi räknar alltid med att drabbas av fysiska åkommor och är väl förberedda på att ta hand om varandra när så sker. Harry hade otur att drabbas av en envis bakterie och skulle säkert ha sett Centralamerika med andra ögon om inte den gjort det onödigt jobbigt för honom. Värme är svår att förbereda sig på, nästan lika svårt som att förbereda sig för hög höjd. Det tog ett par veckor men nu har vi acklimatiserat oss och klarar av +40, och mer, utan större problem. Att starta tidigt, ha “camelbacks” och stanna regelbundet för att få i sig salter via buljong och typ sportdryck har gjort att vi sluppit kramper, huvudvärk och illamående. Vi har vi hittills haft en resa som känts bra. De människor vi har haft förmånen att möta och prata med har varit vänliga och nyfikna på vad som gör att vi gör en sådan resa. De har som vanligt undrat över hur det kommer sig att Herman kan vara borta från skolan så länge och påpekat för honom vilken upplevelse han får vara med om. Och sannerligen! En upplevelse som heter duga är det!

Skrivet av en ödmjuk Carola som är tacksam över att allt gått så bra hittills 🙂

Ps! Jag undrar ändå över hur det kan vara 208 blixtnedslag / timme (Bara kring Flagstaff) och var i all världen de slår ner! Vad händer om blixten slår ner i mig när jag kör? Ds.

.