“Zona di peligro” (Den farliga zonen)

Visa fullständigt album

Vi är överens som vanligt! Vi har hellre olidligt varmt än störtregn. Så har vi turligt nog också haft olidligt varmt i två dagar och bara smådugg på morgonen. Nu i kväll kl 19 hade vi +39c i skuggan och då var det varmare inne för AC´n fungerar dåligt på rummet :-(  I dag hade vi en lite längre körning 480 km till Hermosillo. Körningen i sig var inte komplicerad. Rak betalväg. Det knepiga är att hålla sig vaken när vägen är spikrak! Det mest spännande var när det kom en varningsskylt att det skulle komma en kurva. I övrigt höjdes pulsen vid betalstationerna och när vinden friskade i mellan bergsknallarna. Inga hundar! Nästan inga döda djur! Få bilar! Några vägarbeten men de var inte så förskräckliga som de kan vara med djup lera och stora stenar. Det gäller hela tiden att komma ihåg att inte komma på sidan av det vita sträcket eftersom asfalten är 20 cm tjock och det blir ett jättefall där. Vi hade förberett oss för värmen idag och använde “camelbacks” första gången. Det var nödvändigt i hettan. Herman hade sin påse på sidoväskan och Harry hade sin i sidoväskan som hänger på tanken. De påstod att de brände sig på vattnet. Jag som hade bäddat ner min påse i tankväskan hade kallt och gott vatten hela dagen. Jag misstänker att ni är skeptiska till våra matvanor 🙂 När vi varit ute och berättat om våra resor brukar alltid någon fråga: “ När man reser med barn är det ju viktigt med måltider. Hur gör ni?” Svaret brukar bli: “Vi äter alltid regelbundet. Finns det vatten så dricker vi det morgon, middag och kväll. Finns det en morot så delar vi den. Finns det “Papas fritas” till frukost så äter vi det. Vi äter helt enkelt det som finns.”  Den här resan har det blivit mycket “Papas fritas och mariscos”. Om vi bor där “desayuno”  (frukost) ingår äter vi en typisk centralamerikansk frukost bestående av omelett med ost, tomat och lök, mixade kidneybönor och tacos samt, juice eller frukt och toast och kaffe. Lyxigt värre och mättar länge! Om vi inte bor så att frukost ingår dricker vi vatten (ur flaska) och kör till närmaste OXXO mack där vi köper kaffe, juice och torrbröd samt en drickyoughurt. I värsta fall måste vi köra 200 km före frukost 🙁 Sen blir det möjligen en glass eller en energidryck vid nästa stopp för att sedan äta nudlar med räkor på någon mack, för ca 5 Skr, kl 14. Här äter man ju middag väldigt sent så när vi bänkar oss vid 19-tiden är vi helt ensamma. Fördelen då är att det går snabbt att få maten. Nackdelen är att vi inte ser några andra människor. Dessutom verkar vi inte kunna hålla reda på tidsförändringarna så ensamma lär vi förbli. Jag har som vanligt funderat en hel del under de 7,5 timmar vi kört i dag. I Sverige jobbar hälften av befolkningen inom vården, och vi den andra hälften, behöver hjälp. Här i Mexico verkar det som att hälften jobbar inom polisväsendet så vad gör då den andra hälften? Det känns som att jag borde bli oroad eller…? Jag har aldrig sett så många poliser som under denna körning. Hur hade det sett ut om de inte varit där? Hur som helst så skall vi passera en av de mest mytomspunna gränsövergångarna i morgon. Nogales även kallad “Zona de peligro” för att många försöker smuggla droger den vägen in i USA. Ja, många försöker smyga sig genom zonen i grupp för att i bästa fall komma till “det förlovade landet” i värsta fall bara för en “adventure”. Vi skall göra vårt bästa för att åtminstone få en glimt av “4 juli firandet” i USA. Det kommer att bli en lång, lång dag…

Skrivet av en Carola som är mätt och nöjd och som känner att AC`n ändå kyler lite 🙂

PS! Harry “suger” på sina öronpluppar innan han trycker in dem i öronen! Är inte det äckligt så säg! I går kväll tackade Herman för att: “Pappa eventuellt lovat att flytta på kättingen som skaver när han sitter på den och för att nudlarna var så goda”. Själv tackade jag för att: “Jag inte svimmade i värmen när jag körde och för att det inte var kött i maten”.  Harry somnade kl 8 och hann inte vara med och tacka igår. Ds.

.