Vid vilken temperatur stelnar äggvita?
Efter en dag med däckbyte, klädtvätt, ödlespaning och löpning i poolen styrde vi iväg ut ur Mazatlan i ett stilla duggregn i morse. Vi visste att dagens körning skulle bli lång 430 km, enformig och het. Fast riktigt hur enformig och het var vi nog inte förberedda på! Om man tittar på kartan ser det ut som om man bara dragit ett sträck med en linjal där vägen är…så är det också i verkligheten. En av dagens höjdpunkter var när det efter 200 km äntligen kom en böj på vägen. En annan adrenalinhöjare var när vi passerade ca 100 maskerade poliser på en parkering. Det känns lite som om att “något-stort-kommer-att-hända-och-jag-vet-inte-vad” :-/ I övrigt har vi genomlidit en enorm HETTA! Om man är lika korkad som vi var och köper termometrar på någon blillighetsaffär får man uppskatta temperaturen (Fahrenheit här). I dag har det varit så hett att ögonvitorna har torkat! Det har inte gått att sjunga som vanligt i hjälmen för då har man förlorat för mycket dyrbar vätska! Vi dricker inhemsk typ sportdryck för att inte få kramp eller helt enkelt svimma. Herman slutade prata och bara stirrade argt (fast det är inget säkert tecken för det kan han göra ändå). När vi kom fram till målet för dagen “Las Mochis” var det en så´n där stad där alla kör fort, nära och inte verkar se att man är ny i stan och förvirrad. Jag höll på att bli överkörd flera gånger i mina ansträngningar att inte tappa bort Harry. Nu har vi äntligen checkat in på ett “billighetshotell”, ätit och hittat uppkoppling. Vi laddar för morgondagens hetta och långa körning på ca 488 km. Inte så att jag gruvar mig men…
Skrivet av en Carola som inte riktigt vet var på världskartan hon befinner sig just nu.
