“Regnet det bara öser ner…”
I går kväll när vi åt en fabulöst god middag bestående av räkpasta och hemgjord glass drog det ihop sig till oväder. Inget ovanligt eftersom det är í början på regnperioden här man inget vidare för den som planerat att köra motorcykel. Hela natten har det blixtat och dundrat som det bara kan göra i tropisk hetta under regnperiod. Då morgonen kom var kullerstensgatorna under vatten och inget upehåll i sikte. Vi sov någon timme till sedan gick Harry ut och trotsade regnet för att kolla att motorcyklarna stor upprätt. En film senare hade det mojnat lite och vi kunde gå ut och äta “desayuno” på “Wala Wala”. Herman köpte ett cyklop och en snorkel och jag en typisk Mexikansk mask. Vi matade som vanligt hundar på hemvägen. Väl hemma gick jag upp på taket för att ringa Oskar och Cia för en lägesrapport. Det är känslosamt att prata med nära och kära när man är så långt borta. Den enorma anhopningen av sandflugor, som älskar människokött, fick mig snabbt på andra tankar. Medan Herman såg ytterligare en film gick Harry och jag ut på stan på San Blas legendariska “Social Club” där Bernardo serverade oss svalkande Marguerita´s. I kväll väntar en middag bestående av färska räkor på “Wala Wala” och i morgonbitti drar vi vidare efter en kopp färskmalet kaffe på “Social Club”. Det blev en trivsam och oväntad vilodag i en oväntat trivsam stad 🙂 Vad livet är gott att leva!
