Männen har ordet.

Visa fullständigt album

Nu är det vi män som skriver. Vi håller med föregående talare, vi luktar förjävligt om man ser det ur vårat kvinnliga ressällskaps synvinkel. Själva är vi ganska nöjda över våra lukter och dofter, likväl hundarna på våran resväg. Som män förbehåller vi oss rätten att få lukta. Och i jämförelse utmed vägens alla lukter, döda djur, gamla matrester, tegelbrännerier, sopeldar och avföring, så doftar vi helt okej. Då har vi klarat av den biten.

Idag har vi avverkat 300 kilometer på lagomt kurviga vägar med en medelfart på 50 km/h pga. alla reductors/topes (vägbumps). I varje by med lite värdighet finns det minst 4 vägbumpar och vi har passerat minst 20 samhällen, enkel matematik minst 80 bumps, vilket ger skavsår på växelfotens stortå. När det inte är bumps man måste stanna för så är det militära blockeringar, vilket innebär att vi måste hoppa av cykeln, packa upp väskorna, och visa att vi inte har droger eller vapen. Militären är tungt beväpnad och ser stenhårda ut men blir väldigt trevliga när dom ser och upptäcker att vi är från Europa/Sverige.

Efter sju timmars körning i 35-40 graders värme slank två män in i duschen (på olika tillfällen såklart) och ut kom två väldoftande män redo för nästa dags etapp.

Just nu befinner vi oss ca. 150 kilometer norr av Acapulco i ett jättefint hotell som heter “Villas San Luis – Hotel & Resort”. Håller vädret i sig så fortsätter vi iväg tidigt imorgon.

Vid tangentbordet, Herman och Harry.

.