På väg genom Guatemala!
Idag har vi tagit oss över gränsen till Guatemala. Sträcken mellan La Union och gränsen är den finaste sträckan vi kört hittills. Fina asfaltvägar som slingrar sig upp och ner längs vulkanerna. Vacker frodig grönska med lianer som daskar en i huvudet när man kommer för nära kanten. Vi passerade 4 läskiga tunnlar, halkiga, svarta och med människor som gick i tunnlarna. Just där varnar de för att det brukar vara överfall. Nu gick det bra. Vi tillbringade sista natten i en gränsby i El Salvador på något som misstänkt liknade ett “Love hotel” ( jag drar den slutsatsen p g a helfigursspegeln bredvid sängen, kondominstruktionerna och det faktum att man kunde betala i 3 timmars intervaller). Valet var ändå enkelt eftersom vi såg ett gigantiskt åskväder närma sig och dessutom var gränsen bara 20 minuters körning bort. Man måste planera sin körning noga när man far in och ut ur länder så här. Man kan inte komma för sent till en gränsövergång eftersom det tar ca 4 timmar att ta sig över. Ofta finns inget anständigt ställe att bo på varken före eller efter gränsen heller. Det innebär att vissa dagar blir det korta körningar. Kan vara skönt eftersom värmen verkligen tär på en. Hur som helst så hade vi nöjet att stöta på en trevlig man, Alex, som varit ute på "Jorden runt tur” mestadels på cykel nu i 11 månader. Han är lärare från Berlin och de har möjlighet att “jobba in” lön under 4 år för att sen få ut 80% under ett år och kunna göra såna här spännande äventyr. Bra upplägg! Att det sen visade sig att han springer marathon och triathlon var inte helt oväntat heller 🙂 Åskvädret som drog förbi under natten var det läskigaste jag varit med om! Det slog ut strömmen i hela byn. Vi låg hopkrupna och såg 1000 tals blixtar fara förbi och höll andan när de värsta smällarna kom. Vad vi är förskonade från mycket i Sverige. Vi kom iväg tidigt och var vid gränsen redan kl 07. Det gick trögt men vi var genom på styvt tre timmar. Ingen besvärade oss vid den här stillsamma övergången. Sen körde vi längs fina asfalterade vägar till Port San José. Här har vi nu hittat ett rätt ok hotell “Agua zul”. Harry har haft isär BMW`n då den läcker olja. I kväll under middagen, som för övrigt bestod av kycklingsoppa trots våra förklaringar att vi är vegetarianer, socialiserade vi med den lokala råttfamiljen som bor i restaurangen. De är stora och frodiga med glansig päls så maten måste vara bra 🙂 Dessvärre har vi ingen internetanslutning här så inlägget publiceras senare, idag är det tisdag 14 juni. I morgon skall vi testa satellittelefonen och ringa hem till Oskar. Det känns länge sedan vi hört hans röst och vi börjar längta efter honom. När han inte är med är det alltid en plats tom….
Skrivet av en hyfsat nöjd Carola med orolig mage :-s
PS! Lisa och Christer: Jag tänker på er ofta! Vi äter salsan jag fick receptet av er nästan varje dag här. Vi älskar den 🙂 Ds.
