Hej! Jag heter Carola och jag är missbrukare!
Idag har vi inte rört oss ur fläcken. Det innebär att jag legat i en solstol i skuggan i närheten av en pool nästan hela dagen. Jag har lyssnat på musik och grunnat på livet i stort. Jag har kommit fram till att “lagom” inte direkt är något som kan förknippas med mig. Hela min tillvaro har varit, och är, allt eller inget. När jag började springa så kunde jag inte nöja mig med humana distanser. Nej, marathon skall det vara. Tränar jag så är det jämt och minst en Svensk Klassiker skall det vara. Mina kompisar kan feströka men inte jag. Antingen röker jag som en borstbindare eller så får det vara om det så innebär att jag får handsvett av röksug efter varje biobesök i 20 år. När jag flyttade till Umeå och tjejerna hade tjejparty och drack vin ur glas blev jag chockad. I Finland drack vi Koskenkorva…ur flaskan! Äter jag godis gör jag det i massor och ångrar mig aldrig! Jag älskar mat och blir uppriktigt ledsen när jag blir mätt eftersom det skulle smärta att lämna mat. Sover jag så sover jag som en klubbad säl och är jag vaken så går det också bra. När jag jobbar så jobbar jag långa dagar och gläds oerhört över alla fina möten med underbara människor. När jag är ledig är jag det i 3 månader i sträck. Jag är nöjd så länge allt inte är lagom för då förgörs jag av tristess. Jag blir ogin, elak och irriterad. En riktig hemorrojd för mina närmaste. Det är här äventyrsresorna kommer in! Jag inser att jag blivit beroende av både planeringen och själva utförandet av äventyret. Kicken av att inte veta vad morgondagen bär med sig. Känslan av att bara ha det nödvändigaste med sig och faktiskt inse att det mesta av packningen ändå skulle kunna dumpas och inte saknas. Känslan av att vara utelämnad åt mig själv under många, långa timmar på mc´n. Mina egna tillkortakommanden och tillgångar som blir klarare. En sorts pilgrimsresa som jag tänker att alla behöver göra, var och en på sitt sätt, för att bli en “helare människa”. Liknande upplevelse som under ett marathonlopp när man prövas till sin yttersta gräns. Så, Hej! Jag heter Carola och jag är missbrukare….och jag tror att vi alla behöver tid att rannsaka oss och titta inåt. Man kan bli förvånad över vad man hittar 🙂
Skrivet av en lite brunare och lite hungrigare Carola i El Salvador
Ps! Glömde säga att vi bara har mött ett enda par på mc. De kom från Brasilien och vi träffades vid gränsen mellan Costa Rica och Nicaragua. Det dräller alltså inte av mc äventyrare här. I kväll skall jag vara “wild and crazy” och äta seafood och dricka vatten. Det ni! Ds.
skönt att höra att ni har det bra!