Ett uppvaknande som heter duga!

Visa fullständigt album

I natt har vi sovit gott och länge. Delvis beroende på AC´n (vi har kunnat andas), delvis beroende på att det var beckmörkt, att Harry behövde få ligga still och att det inte fanns något i matväg att få i närheten. Hebbe hävdar att han höll på att svälta ihjäl. Fortsätter det så här så blir vi slanka och fina 🙂 Kl 06.30 var vi packade och klara för att köra 100km mot El Salvadors gränsövergång. Lite kinkigt kändes det eftersom Harrys mage är väldigt “instabil”. Harry och Hebbe kör iväg. Jag skall just köra ut när min älskade Pålle tvärdör! Jag stirrar på “dödarknappen” för att se om jag råkat komma åt den men nej! Jag inser raskt att detta är kritiskt, för ström det leker man inte med. Jag ropar tillbaka dem och förklarar läget. Harry är en lugn och tålmodig man men detta blev nästan för mycket. Jag packade av cykeln och Harry tog bort nödvändiga kåpor för att komma åt det elektriska. Han uteslöt batterifel och tog bort överflödiga monteringar. Efter 30 minuter hade han lyckats operera sig in i det allra heligaste och hittat felet! Det var en säkring som gått! Han är en hjälte! Vi kom iväg och körde längs rätt välutmärkta vägar genom två stora städer fram till gränsen. För er som inte är så hemma på gränsövergångar kan jag säga att det består av två delar. 1. Ta sig ut genom migration, få stämpel i passen och hitta luckan/huset för tullen som skall intyga att man för ut sina mc ur landet. Detta moment brukar gå ganska lätt och ta ca 1 timme. 2. Hitta immigrationsluckan/huset och få stämpel i passet att man kommer in i landet (Brukar gå rätt lätt om man lyckats avböja alla “hjälpsamma”, mer eller mindre påstridiga killar i 20 års åldern). Brukar ta ca 20 minuter. Sen kommer det verkligt påfrestande när man skall hitta tullen och få dem att “skriva in” att man kommer med mc i landet. Brukar behövas otaliga kopior på saker som inte går att räkna ut från gång till gång. Kopior tas i byn bredvid eller i bästa fall i andra ändan av byn. Detta moment är kritiskt eftersom minsta fel i siffror eller färg föranleder långa diskussioner. Brukar ta ca 2 timmar. I dag tog det oss 2 timmar att passera mellan Honduras och El Salvador. Bra men varmt! Harry sade vid något tillfälle att “Hädanefter blir det bara charterresor” fast det var glömt när han satt på cykeln igen 🙂 Vi hann titta ut ett lämpligt ställe att övernatta på tack vare “Lonely Planet”. Det första vi såg i El Salvador var en öppen last med 6 st tigrar. Vet ni hur STORA de är! De är som hästar! Det var det mest skräckinjagande jag sett! Hebbe behöver inte oroa sig för spindlar längre. Jag tror han blev botad. Därefter körde vi genom ett område med ca 30 lik från kossor som blivit ihjälkörda. Usch! 

Hebbe har surnat ihop både fysiskt och psykiskt av de senaste dagarnas värme så man kan säga att vi är utan fotograf. Jag försöker ta kort medan jag kör men det är livsfarligt mellan alla potthål och oberäknelig trafik. Vid potthål gäller som vanligt “störst går först” vilket är svårt när hålen syns exakt när de är framför en. Mötande långtradare med grinande blanka frontar vill man helst ha på andra sidan vägen.

Idag har varit “Anitas dag”. Anita är Anita Salomonsson som jag jobbat med i så många år och som skriver så fantastiska böcker om hur det var förr. När jag ser kvinnor i arbete och känner doften från nyupphängd tvätt kan jag känna en sådan enorm samhörighet. Jag kan känna värken i ryggen av den obekväma ställningen men också tillfredställelsen när tvätten är ren och upphängd. Anita beskriver det i sina böcker som “då får man sätta sig ner, njuta och ta en kaffetår”. Jo, en och annan “tår” blir det nog ;-)     

Nu är vi inkvarterade på “Hotel Comfort Inn”. Jag har hittat en tvättmaskin och är lycklig! Hebbe har uppkoppling (och vi med). Harry njuter av trygghet och vila. I kväll skall vi äta middag på vit duk och dricka gott vin (jag då eftersom Harrys mage troligen skulle knorra). I morgon skall vi tvätta mc kläderna och skvalpa omkring i poolen. Men först skall vi njuta av utsikten av kvällens enorma åskväder 🙂

Skrivet av en nöjd Carola med tillförsikt

Ps! Jag har börjat få valkar i händerna och det är ett gott tecken 🙂 Ds.

.