Leguaner, råttor och vattengympa.
Igår hade vi en riktigt turistisk kväll. Hilton visade sig vara ett hotell där allt ingick i priset. Något sådant har vi aldrig varit med om förut. Kändes konstig att bara be om en kopp kaffe eller en drink i någon av barerna. Vi hade rumnummer 1141 så ni förstår att det var ett gigantiskt komplex. Vår vana trogen låg vi till sängs redan kl 21 och hade då inte fått i oss mera än lite pasta, någon kaka och ett par drinkar med flashiga namn. Under kvällspromenaden sprang en cockerspanielstor råtta framför oss. Den var så stor att hade man ställt sig på en stol för att skrika hade den med lätthet sprungit omkull stolen eller fastnat under den. Med målmedvetna och snabba steg sprang den på sin kvällsrunda och livade upp vår kväll betydligt. I morse blev vi ännu mera upplivade när vi insåg att krokodilstora leguaner bodde utanför vår dörr. Vi hade utsikt rakt ut mot havet, hängmattor och en dygnet-runt-vakt-i–ett-torn. När Hebbe och jag skulle gå en tur längs stranden fick vi skriva upp våra namn och att vi upplysts om att det var farligt att lämna hotellets strand och att man inte fick ha med sig kontanter eller juveler. Jag visade att jag inte har ett öre och bara några läderband som ingen vill ha (de luktar illa) men han verkade inte riktigt övertygad. Visst är det konstigt att tuta i folk att det är farligt att lämna dessa inmurade, vaktbelamrade turistmekkan! Hebbe och jag deltog livligt i dagens vattengympa med en mycket stilig kvinnlig hulk. Därefter åt vi allt vi kom över för att det ingick i priset (Ja, ja men man är ju inte mer än människa)medan Harry packade på motorcyklarna. Observeras bör att det alltid har tagit och fortfarande tar längre tid för Harry att göra sig klar. Han envisas med att kolla, dubbelkolla och knyta om all packning hela tiden. Vi kom iväg kl 12.30 och det var väl + 35 i skuggan. Vägen idag har varit mycket bra. Inga potthål och hyfsat med trafik. Stora delar av de 200km har vi kört som i en grön tunnel. Det här med “saprofyter” har fått en annan mening. Ensam kan inte vara stark eftersom det här bor minst 5 växter på ett träd typ palm. Det har varit bördiga betesmarker vi passerat och idylliska om än spartanska hus. Vi har bara blivit stoppade av polis en gång. Hebbe noterade att vapenarsenalen var betydande. Det påminner oss om att vi i morgon skall ta oss in i Nicaragua. I natt sover vi i “La Cruze” för att komma oss till gränsen tidigt i morgonbitti. Vi har besökt den lokala supermercadon och blivit igenkända av stans pizzeriaägare. Denna sista kväll i Costa Rica känns det lite “taggat” men ändå ganska bra inför morgondagens gränsövergång.
///Skrivet av en mätt, däst och lätt sönderbränd Carola
Ps! Jag kom på mera som jag lärt mig på äventyren: Jag vet att jag är på över 2000 m.ö.h när jag börjar rapa. Jag vet att ibland måste man gasa sig ur en knipa och ibland måste man bromsa sig ur en. Det gäller “bara” att göra en snabb bedömning. Jag har sett att killar vi möter på cykel alltid gör en vridrörelse med gashanden när de ser oss. Det gäller i hela världen men en tjej skulle aldrig komma på tanken ens. Jag vet att “egen härd är guld värd” även om den tillsynes är blygsam. Återkommer med mera lärdomar… Ds
