Vackra vyer och svalkande dopp

Visa fullständigt album

I går lyckades Harry köra 120km i +33c ute och +40c invärtes. Vi fick stanna ett par gånger för sov och  kräkpaus. När han slutade sakta in för lösdrivande hundar fattade jag att det var allvarligt. Synd att han inte kunde njuta av de vindlande vägarna på hyfsat hög höjd. Han såg nog inget av vyerna heller eftersom han hade fullt upp med att parera för otaliga vägavsnitt som rasat vid något regnväder. Vi fick slira fram i lervälling för första gången denna resa. Vi tog oss fram till “San Isidro el General” och här hittade vi ett hotell som såg ut att ha luftkonditionering. Trots att Harry genast somnade i foajén och vi var leriga och inte så representabla så fick vi ett rum. Herman och jag bar in allt och sedan parkerade vi motorcyklarna utanför en vaktkur. Harry stapplade upp på rummet och sov i 16 timmar. Jag hann tvätta upp en massa tvätt medan Hebbe kollade faciliteterna. Efter en riskabel salladslunch njöt vi av 60 minuters hårdlöpning på gymmet med därföljande 30 min simning i poolen. Vi skippade bastun:-) På kvällen då febern och magkramperna inte släppt bestämde jag mig för att sätta in nödmedicinering-antibiotika. Det var nu uteslutet att det var malariamedicinen, matförgiftning eller bara värmen. Natten var bättre och idag har han faktiskt lyckats behålla “pokito, pokito” bröd. När Herman och jag hittade två fotomodeller som skulle fota för flygplansolja kunde vi inte låta bli att be om att få ta några bilder för att muntra upp sjuklingen. Dessa vyer kunde han verkligen uppskatta så min bedömning är att han är på bättringsvägen….annars får jag väl styla upp mig lite till kvällen. För vad har väl dom som inte jag har 🙂

.