Vansbrosimningen 2009

Äntligen kan jag bryta tystnaden! Harry simmade också Vansbrosimningen! Han som hatar kallt, svart, strömmande vatten! Tre veckor innan loppet sade han: “Ja, ja anmäl mig då!” Han vet verkligen hur han skall överraska sin fru. Eftersom jag vet att han i alla fall kan simma kände jag mig mera orolig över hur han skulle klara den psykiska utmaningen. Efter allt ösregn var alla vattendrag översvämmade och kallare än vanligt. Dagen till ära var det +11c i luften och +15,3c i Vanån! Vi hade det tack och lov varmt och skönt i husbilen när vi på morgonen smorde in oss i ormsalva innan den traditionella grötladdningen. Adrenalinet gjorde att vi inte frös ihjäl i våra korta våtdräkter på väg till starten. Insmorda i ullfett genomförde vi uppvärmningen. Sällan har en uppvärmning behövts så väl. Medsimmare skrattade åt mina röda tånaglar och påstod att jag målat dem för att slippa se när de blir blåa. Hur konstigt det än låter så gick det riktigt bra när startskottet väl gått och vi plaskade iväg. Jag hade hört om vikten av att kunna crawla men såg ingen som klarade av det några längre stunder. När frisimmarna tvingades bröstsimma hann jag lätt i kapp dem. Det kändes riktigt trevligt att simma under alla broar och titta på alla stugor på stränderna. Sista kilometern är det vanligen motströms. Nu var det MOTSTRÖMS så till den milda grad att det var skrattretande. Jag tänkte på Harry och sände stärkande tankar. I mångas ögon kunde jag se paniken växa fram och här och där skrek någon “KRAMP”. Funktionärer jobbade hårt med att ta upp personer som övergick till en blå kulör eller helt enkelt gav upp. När man är van att utöva ansträngande aktiviteter som pågår under många timmar är nästan vilken aktivitet som helst som pågår 60 minuter helt ok. Så även Vansbrosimningen. Jag var tacksam för den lilla pulshöjaren sista kilometern. Skrattade för mig själv över att jag inte ens frös och tänkte att varma “vallningar” kanske är en positiv sida av ett eventuellt klimakterium. Harry då? Jo han gjorde ett strålande lopp! Han focuserade på tekniken och höll sig lugn och positiv. Jag grät av glädje när vi återförenades efter loppet. Vilken killer han är! Nu får vi öka på träningen inför Lidingöloppet! Det blir kul eftersom vi älskar det våldsamt kuperade SM-spåret på Gammlia..