STOCKHOLM MARATHON 2007

Meteorologerna pratade om värmerekord. Arrangörerna pratade om att flytta fram starttiden och utöka vätskestationerna. De till och med lovade dem som avstod från att starta gratis deltagande nästa år. Av 17 000 lyssnade 2000 på varningarna och stannade i skuggan med en glass. Vi, och 14 998 till, trotsade vädrets makter och stod inkletade i vaselin och sjöblöta av svett i startfållorna. Var vi de tappraste eller de galnaste. Jag misstänker att vi var de galnaste. Vi lufsaden iväg med arrangörernas uppmaning att inte försöka oss på något personligt rekord i värmen ringande i öronen. De första 3 milen var som vanligt rätt ok. Mina njurar hade någon svacka, jag var vit om läpparna, lätt afatisk och choken låg på. Pulsen rusade trots att jag stod still. Hade jag pratat med någon funktionär just då hade de nog plockat mig av banan. Turligt nog var det Björn, Hebbe och Mattias som med rynkade pannor frågade om jag ville ha något. Det enda jag önskade just då var ett nytt liv och det kunde de inte hjälpa till med så jag lunkade vidare. Vid samma tidpunkt fick Harry besvär med sitt knä. Inte ryggen som man kunde ha misstänkt. Det blev till att lunka, gå och stretcha om vartannat. Jag misstänker att han passade på att gå kring bland restaurangborden och äta lite godsaker också. Lycko han som kan äta under loppet. Han är mätt och linnet har fläckar av saltgurka, choklad, banan medan han rapar kaffe. Själv svälter jag stillsamt och längtar till pizza och öl. Mitt mantra under denna glödheta runda var “Snart är jag i sydamerika!” Det roliga var att varken Harry eller jag var speciellt medtagna när vi kom i mål. Vi kunde njuta av allt som bjöds och verkligen glädjas över att ännu en gång ha gjort ett stordåd tillsammans. Tack än en gång snälla Jessica och Björn för att ni upplåter er mjuka stora säng till ett par egoistiska adrenalinstinna löpare år efter år. Nu är siktet inställt på Two Wheels mc träff i Åsele nästa helg. Det blir något i hästväg det…..

.