Om jag fastnar i hissen…
Längtar ni efter att fastna i en hiss? Funderar ni dagligen på vad ni behöver ha i ryggsäcken till vardags för att göra en potentiell krissituation till ett välkommet avbrott i en stressig tillvaro? Varje gång jag står i en hiss analyserar jag längtansfullt varje skakning, ryck och gnissel. Naturligtvis åker jag helst ensam eller i goda vänners lag om det inte går att undvika. Jag går, i tanken, förnöjt igenom sådant som ligger i min väska: servietter, värmeljus, tändare, en godbit, nå’t att läsa, mjuk jacka, novalucol, papper och penna. Tänker på hur tyst och skönt det skulle vara att få vila ut i ett fönster, och i bästa fall, spegellöst rum. Inga hundar! Inga ungar! Bara jag! Hur ofta tror ni hissen stannar….Nej just det! Aldrig! Skulle min dröm infrias skulle väl en effektiv krisgrupp ha tvångsräddat mig på mindre än tio minuter! Jag skulle inte ens ha hunnit bli törstig eller kissnödig! Och jag skulle således inte ha fått pröva mina nyinköpta “micropur-droppar” eller ringa SOS international och få användning för den dyra tilläggsförsäkringen jag tecknat idag. Om ni ser mig, eller någon annan, som står och ler misstänkt i en hiss så vet ni vad vi längtar efter….ÄVENTYR!
