On top of Sweden!

I vår familj har vi många “måste-göra-innan-jag dör” saker. Första måndagen efter semestern kom en kollega med en t-shirt som deklarerade att hon bestigit Kebnekaise – Sveriges högsta berg 2111 m.ö.h. Eftersom just det fanns på min “måste-göra” lista hade jag bestämt mig på två sekunder. Det var dags! Jag skulle dit! En ilsken förkylning hade gjort det omöjligt för mig att delta i Stöcke krampen, Stöcke TS Järnets årliga triathlon tävling, och jag kände mig besviken och i behov av en utmaning. Jag inventerade min närmaste omgivning. Vem skulle klara utmaningen med kort varsel. Planen var att ta sig till Nikkaluokta på torsdag/fredag, raskt ta sig till fjällstationen och bestiga sydtoppen den västliga rutten på lördag för att ta sig hem igen på söndag. Tight men genomförbart. Att vi är välutrustade vad beträffar lättviktsutrustning behöver jag väl inte nämna. Förstahandsvalet av ressällskap hade naturligt fallit på Harry men eftersom han drabbats av diskbrock veckan innan var det omöjligt. Herman – för ung. Oskar – stark, envis och arg. Perfekta kombinationer i sammanhanget. Dessutom följer han inte med till Sydamerika och behöver få ha lite kul. Oskar tackade ja till erbjudandet på tisdag. På onsdag bestämde Harry att han, Herman och Rozzie följer med upp till Nikkaluokta. Min underbara härliga familj! Aldrig sitter det fast! Något osäkra på hur länge Harrys rygg skulle klara att sitta i bilen bokades en stuga i Töre från torsdag till fredag. Jag ringde upp till Nikkaluokta och bokade en tvåbäddsstuga och till fjällstationen och bokade rum. Fick nästan lyckofnatt när jag fick veta att Fjällräven classic startade därifrån på lördagen. Bilturen till Töre gick lungt och städat till. Efter en trevlig kväll i Töre med god mat och minigolf körde vi så upp till Kiruna på fredag förmiddag. Där tog vi ut pengar och gjorde sista matinköpen. Det blåste betydligt kyligare vindar och vi var glada att vi tagit med ordentliga kläder. När Harry och Herman checkat in bytte Oskar och jag raskt kläder, packade om våra grejer och stegade iväg med raska kliv. Vi pinnade på utav bara den och första sträckan på 5,5km som beräknats ta 1.