Umeå 2004-02-20 av Carola

Hej på er alla!
VårkänslorHar ni märkt det samma som jag? Det droppar från taken och på asfalten är det bara fläckar av snö kvar. Igår mötte jag två guldvingar på E4:an. Om jag inte hade haft vår, för närvarande inneboende hund i bilen hade jag utstött ett avgrundsvrål. Inte ens vetskapen om att Harry delar rum med två andra karlar på jobbet, kunde hindra mig från att ringa på deras telefonsvarare och stöna. Svägerskan upplyste mig vänligen om att också hon sett en mc och att det således måste finnas värre mc freaks än oss. Vad hon inte vet är att Harry redan haft igång BMW´n flera gånger och att vi i förrgår lade i det nyladdade batteriet i min XT. Visserligen står den fortfarande i tryggt förvar i köket men det är bara fråga om timmar innan vi drar ut den på altanen och provar den nymonterade kicken. Jag måste tillstå att jag är omåttligt imponerad av Harry som lyckats med konststycket att få ihop alla delar i rätt ordning. I sommar kommer min vältränade vad på högerbenet att vara “åderbråcks” gul och blå efter allt kickande. Det är värt det men jag tror jag väntar till efter Stockholm marathon. Jag är lite mån om mina fötter nämligen. Efter alla blåsiga, mörka slitiga mil vill jag inte riskera någon skada innan jag fått “visa vad jag går för”.

Afrika planeringen

Det går stadigt framåt. Jag och pojkarna lånar och läser ständigt nya böcker med sagor från olika delar av Afrika. Det är så kul med alla sedelärande historier. Vi skrattar och känner igen oss i så mycket. Speciellt alla berättelser om Kwaku Anansi, spindeln som får klä skott för alla våra mindre smickrande egenskaper. Kanske är det så att det är mera som förenar våra kontinenter än som skiljer oss åt.
Årets julklapp blev en digitalkamera Fujifilm Finepix S5000. Den har en gigantisk zoom som gör att vi inte behöver komma allt för nära “the big five”. Skulle något lejon ändå äta upp Harry så kan jag faktiskt filma 14 häftiga minuter. Jag fick ett Letherman multiverktyg av tomten. Jag blev överlycklig och håller inte med om att “diamanter är en kvinnas bästa vän”. Jag föredrar något som kan hjälpa mig att överleva. Förra veckan lyckades jag hitta en otroligt duktig kille som kunde gravera in namn och personnummer trots att materialet är så hårt. Han berättade att han även förskönar hjälmar och mc delar genom valfri lackering. Harrys julklapp blev en bra pannlampa. Jag tänkte att det kan vara bra att ha i den afrikanska svarta natten. Det kan ju finnas en poäng i att se vilket sorts djur man blir uppäten av. Nu verkar det som om han kommer att ha nött ut den innan vi åker. Han har haft på sig den sedan julafton så troligen har den växt fast i pannan på honom. Nåja, han får väl en ny nästa jul. Pojkarna, som inte kan förväntas vara lika inne i planeringen som vi, fick mera världsliga ting. De informerades samtidigt om att nästa jul, då kommer det minsann att bli enbart reseprylar. Jag kan inte avgöra om de såg lidande eller förväntansfulla ut.

Så ofta jag kan inhandlar jag allehanda nödvändiga ting. Jag känner mig lite som en rökare. Jag köper inte cigarretter men det finns alltid pengar till mc relaterade saker. För oss behövs dessutom allt x 4. Jag har påbörjat införskaffandet av siden reselakan. Det känns nästan lite lyxigt men jag antar att det är uteslutet med negligé i tältet. Vi har också köpt 2 stycken pacsafe nät för att kunna låsa fast våra packningar. Konstigt att vi klarat oss utan så länge. De senaste tillskotten är hjälmar till samtliga hanar i familjen. Själv är jag nöjd med Sinisalo hjälmen jag köpte ifjol. Däremot kommer jag att behöva en jacka. Oklart hur den skall vara konstruerad för att fylla bästa funktion.

Äventyrstest våren 2004

Vår skola i Stöcke har ett samarbete med skolor i Petrozavodsk. I maj är det Oskars d v s 6:ornas tur att åka till Ryssland. Det finns begränsade möjligheter för föräldrarna att följa med i bussen. Vi hade sedan länge kommit överens om att Harry skulle följa med om tillfälle gavs. Efter utlottning hamnade han på reservplats. Då fick han en uppenbarelse och insåg att det kunde vara möjligt att göra resan på mc. Det är ju ändå slutet på april-början på maj. Det var ju en lysande idé som jag genast nappade på. Herman tackade inte heller nej till ett mc-äventyr. Vi bestämde allt inom loppet av 15 minuter. Så underbart eniga vi är! Inte konstigt att vi trivs ihop. Nu är Herman vaccinerad, passen är kollade liksom gröna kort och färjeturer. Kommer ni ihåg vår halvgjorda Tärnaby tour i höstas då vi höll på att frysa ihjäl och tvingades stanna i Lycksele? Vis av skadan har jag inför denna resa införskaffat handtagsvärmare. Det skall bli toppen att få testa utrustningen på skröpliga vägar. Vi lär väl ha anledning att återkomma med bilder och utförligare reserapport.

Det är dags att snöra på sig löparskorna för dagens träningsrunda. Det är alltid ett nöje att “nöta asfalt” och jag kan ju alltid hoppas på att få se en mc…

Carola 🙂

.

You may also like...

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.