Tillbaka i vardagen – Umeå

Sista mastodontetappen på 630km från Stockholm till Umeå gick bra. Inte ett gnäll och inte ett gnöl från ungarna. Vi gnetade på och stannade bara för att äta vegmeny i Sundsvall. Från Örnsköldsvik och de sista 100km vräkte regnet ner. Vi tog det med jämnmod. Det har alltid regnat när vi åkt iväg och likaså när vi kommit hem från våra mc-resor. Så även denna gång. På gården i Stöcke togs vi emot med öppna armar av Carina, som skött om huset, och hennes mamma. De hade gjort en “garden makeover”. Vi hade fått nya rabatter och trädgården har aldrig varit så blomstrande. Katten och fågeln var runda och goa. (Katten vägrade kurra. Det tog en vecka innan hon insett det bistra faktum att vi var hemma igen.)

Alla vänner och bekanta önskar oss välkomna hem och frågar hur vi haft det. Hur svarar man kort på något som varit så omvälvande och fantastiskt? Det är dömt att misslyckas. Vi håller som bäst på att sammanställa en lämplig mix av bilder att visa på Powerpoint. Det kommer att ge en något mera rättvis bild av våra upplevelser. Visserligen ser de de dåliga vägarna bra ut på bild, människornas hjälpsamhet syns inte, bergen ser ut som kullar och man kan inte känna alla lukter och all stank men det får duga. Afrika kan inte beskrivas. Det skall upplevas! Vi slås dagligen av hur blekt mycket här hemma ter sig i jämförelse. Mycket är onödigt förutsägbart och onödigt tillrättalagt. I går när jag bytte toapapperrulle och såg den lilla flärpen som så prydligt är gjord för att man snabbt och enkelt skall kunna påbörja en ny rulle, fick jag ett skrattanfall. Det är så lite Afrika! Om jag kommer två minuter försent till bussen kan jag ge mig sjutton på att den redan punktligt åkt iväg. Tänk om det gick att kombinera det bästa av världarna. Hur fantastiskt vore inte det! Livet ter sig på ett sätt när man kämpar för överlevnad; mat, sömn, hälsa och på ett helt annat sätt när allt det är tillgodosett. Den första månaden i Afrika jobbade våra hjärnor febrilt med att hitta system för hur allt fungerar. Konsekvensen blev att vi blev frustrerade i stort och smått. När vi väl gav upp och slutade leta efter det system som inte existerar blev allt plötsligt mycket enklare. Det är nog därför som människor återkommer till Afrika. Det kommer säkert att bli lättare andra gången. Det finns inget som vi idag hade önskat att vi skulle gjort på något annat sätt inför eller under detta äventyr. Vi är tacksamma över att vi planerade resan så noggrant. Det har gjort att vi kunnat undvika många händelser som annars hade kunnat bli besvärliga. Vi är också glada över att vi införskaffade vår Landrover Defender innan vi åkte iväg. Det gjorde det roligare att komma hem.

Nu har vi hunnit börja jobba. Vi har gjort en mc-tur till Finland och en mc-helg till “Höga kusten”. Snart är frosten här och motorcyklarna får sin vintervila i vårt kök som vanligt. Den här resan har lärt oss att tacka för de små sakerna i vardagen och att inte ta något för givet. Bäst av allt är att vi har lärt oss att vara tacksamma över att vi har varandra. Nya spännande planer på äventyr med våra älskade motorcyklar kommer säkert att planeras under långa mörka vinterkvällar….