Insh Allah! – Mozambique och Malawi
Hejsan igen!
Forra gangen vi skrev blev det stromavbrott sa slutet pa texten blev lite rumphugget. Idagkommer jag att dela upp det hela. Nar vikom tillbaka till ormsjon efter forra mailsessionen fich vi en chock. Jag hade tappat nummer platen!Det ingick inte i vara forberedelser. Allt annat har vi tankt pa. Harry korde tillbaka mot Chimoio och jag borjade febrilt leta telefonnumret till Two wheels. Vart annars ringer man nar man ar i nod? Till all lycka hade en kille hittat platen och varpa vag med den mot campen. Harry gav honom en summa pengar som tack. Han blev sa glad att han borjade grata. Det gjorde vi alla av lattnad och sinnesrorelse over hur mycket den i vara ogon blygsamma summan betydde for honnom. Gransovergangen mellan Mozambique och Malawi gick smartfritt. Alla blir sa fundersamma och nyfikna nar de ser att vi ar en familj sa alla hjalper till sa gott de kan. Vi inga problem med patrangande manniskor. Det gar bra att hantera. Harry ar grym pa att svartvaxla.Han har bra kollpa ekonomin.Turar det. Jag ar lite oroad over att det inte finns nagot att slosa pengar pa. Inga shoppingcenter. I Mozambique fanns det nastan ingen mat att kopa langs vagarna. Inte ens nagra djur att ata, om vi inte var vegetarianer. De ar redan uppatna… Vagarna var inte sa hemska som vi trott men livsfarliga anda. Hoga kanter och galen trafik. Inga regler galler. Inga heldragna linjer, inga hastighetsbegransningar och alla kor om vid skolor och samhallen. Vad gor Afrikas alla barn och djur pa vagarna?
Vi ater malariamedicin, lariam. Eller skall jag saga at. Jag och boysen fick valdsamma biverkningar. Hebbe kande inte av sina ben eller armar och sag inte mig fast han satt bakom mig pa mcn. Dessutom fick vi kliandestora bolder over hela kroppen. Inklusive sandloppsbett! Darfor besokte vi hospitalet i Malawi, Mzuzu, och fick en annan medicin. Forst hamnade vi pa mentalsjukhuset. Jag holl som vanligt inte pa att komma darifran. Det verkade fint och personal och patienter var trevliga. Skulle nog ha fatt jobb dar.
Har funderatpa hurlanderna skiljer sig at. Sydafrika ar valordnat, gronskande och boljande med runda hyddor av koskit och lera. Kanns som hemma. Swaziland upplevs som om det var nere i en krater. Det ar kargare och vegetationen ar lagre och hyddorna ar fyrkantiga. Mozambique kanns som jag tror att Vietnam skulle vara. Standig roklukt och dimma. Laglant i soder men bergigt och gront och vackert i norr. Hyddorna ar gjorda av pinnar och ofta fyrkantiga. Malawi var begigt, gront, frodigt och aningen mera “turistigt”. Hyddorna ar gjorda av tegel med halmtak.Vissa ser utsom egnahemshus med fina tradgardar.
Jag aterkommer imorgon med mera kring vara senaste eskapader. Vagar inte skriva mera ifall det skulle bli ett nytt stromavbrott. Vi ar ju trots allt i Afrika!.
