Alla hjartans dag pa beachen i Iquique/Chile

I gar korde vi ganska hart, 400km, mestadels i oken. Dessutom klarade vi av den mest fruktade gransovergangen mellan Peru och Chile. Tullarna ar harda p g a all narkotika som passerar har. Som vanligt var de mycket hjalpsamma och vanliga. De lat oss sta i skuggan och packa av mcna. Man far intyga att man inte har med sig en hel massa konstiga saker. Pappret man skriver pa ar pa spanska och till en del engelska sa det ar inte latt att veta vad man skriver pa. Jag hade i alla fall en vitlok som de konfiskerade. Troligen skulle vi inte ha fatt ta med coca te och tra figuren vi kopt i Peru heller men det sade de inget om 🙂 Jag har haft problem med att ingen mat halls i mig. Det ar 11:e dagen idag och man kan saga att jag borjar bli lite tam. Kanske kan det vara den hogkoncentrerade mjolken som man anvander har? Eller mojligen nagon liten ilsken parasit eller ngt sadant. Det kanns i alla fall battre att vara pa beachen och vara skraltig an i oknen pa hog hojd 🙂 Vi taltar och Hebbe ar nojd over att det finns en pool. Harry och jag har tagit motorcyklarna och farit in till Iquique beach. Det ser ut som i Miami med gym, palmer, forsaljare och restauranger overallt. Vi tanker pa er alla idag pa alla hjartans dag! (och visst skall jag ta mcn och halsa pa dig Anneli!).