Via Baltica 2021

Vill börja med att beklaga det långa uppehållet av inlägg på hemsidan. iPhone och WordPress har inte varit kompatibla så det har varit omöjligt att få in foton i texten. Visserligen uppdaterar vi våra mc och snöskoterrelaterade äventyr på Fb och Instagram under ”olmhagen.se” men då på engelska. Jag saknar att kunna beskriva äventyren på svenska så nu prövar jag igen.

E67 eller Europaväg 67 är en Europaväg som börjar i Helsingfors i Finland, passerar Estland, Lettland, Litauen och Polen och slutar i Prag i Tjeckien. Längd 1 630 kilometer. Vägen kallas på sträckan i Estland, Lettland och Litauen för ”Via Baltica”.

När vi for från Umeå i början av juli visste vi inte ens om vi skulle ta oss in i Finland. Vi tog min Yamaha XT600 och Harrys Yamaha Tenere med oss på släp för säkerhets skull. Tanken var att Harry skulle köra BMW Dakar som vanligt men bromscylindern han beställt hann inte komma fram i tid.

Finland

Vi tog oss, efter covidtest, in i Finland. Under några varma dagar i sommarstugan i den österbottniska skärgården övade vi på balansträning på våra SUPar och njöt av middagar på bryggan.

Därefter packade vi motorcyklarna och styrde söderut för att se hur långt vi skulle kunna komma. Via Nystad, som är en fin lite sommarpärla med små trevliga restauranger vid båthamnen, till Helsingfors där vi firade Harrys födelsedag med flott boende och god middag.

Estland

Dagen efter tog vi utan problem färjan till Tallinn. Värmeböljan gjorde att vi bestämt oss för att inte tälta men hotellets AC var ur funktion så frågan är om inte tält varit bättre. Vi nåddes av översvämningskatastrofen i Tyskland. Stor tragedi! Vi nåddes också av att det legendariska hotellet ”Die Blaue Ecke” i Adenau drabbats och höll stängt. Pojkarna var bara 3 och 8 år första gången vi körde ner dit för att besöka Nurnburgring. Vi kunde också följa med hur regnvädret drog fram dit vi var på väg. Vi var beredda på att ändra planer med kort varsel. Sedan vi var i Estland förra gången har man gjort en ny motorväg. Snabb men tråkig. Det går bra att ta mindre vägar vissa sträckor om man har tid. Vi sov en natt i Pärnu som är ett måste för den som är intresserad av musik. Varje sommar ordnas festivaler och stora musikevenemang nere på stranden. Förra gången vi var här spelade Avicii.

Lettland

Målet nu var nu att ta oss in Lettland. Till vår förvåning var det ingen gränskontroll alls. Vi fick ett digitalt covidformulär som vi fyllde i och fick därmed ett covidpass att visa upp. De nya fina vägarna fortsatte och vi gjorde avstickare på mindre vägar för att bryta tristessen. Gott om campingar för den som vill. Harry kör med GPS och jag kompletterar med att läsa på skyltar. Nu tjorvade strömtillförseln till GPSen och ökade på spänningen i städerna.

Längs kullerstensgator tog vi oss in i Riga och hittade igen eminenta ”Hotel Justus”. Under kvällen kunde vi följa med en filminspelning på Rigas gator. Riktigt häftigt!

Litauen

Eftersom vi kommit så här långt bestämde vi oss för att inte vända om, som vi först tänkt, utan fortsätta. Vid gränsen till Litauen var det inte heller någon kontroll.

Vägarna var något mindre med fortsatt platt och grönskande jordbrukslandskap. För att undvika stora regnmängder valde vi att köra till Kaunas istället för till huvudstaden Vilnius. Det visade sig vara ett bra val. På grund av pandemin flyttades vi till Best Western Santakos och uppgraderades till en svit och en fin och säker parkering för motorcyklarna.

Lyxigt värre för två skitiga mc-åkare. Även om man lyxar till det med hotell åtgår mycket av tiden till praktiska saker som att tvätta illaluktande kläder i handfat eller hitta tvätteri. Fila fötter eller peta öron som gör ont efter timmar med öronproppar. Kaunas visade sig vara en riktig pärla med Europas längsta ”Independence street”.

Matserveringar för alla, konst, musik och en fin fontän som barn och unga njöt av. Två öl till och jag hade legat i fontänen med dem och sjungit om alla fina storkar jag sett längs vägen.

Polen

Vi hade hört att det förra veckan varit svårt till och med för läkare med alla papper i ordning att komma in med flyg till Polen så vi var tveksamma. När vi närmade oss gränsen tätnade trafiken och vi såg att vissa stoppades. När vi kom fram fick vi båda blåsa i något som vi antar var en alkometer. Självklart var vi ok och fick köra vidare. Det var det! Vi var inne i Polen! Vi styrde mot Gdansk eftersom det var möjligt att ta färja därifrån till Nynäshamn i Sverige. Vi hittade inte någon färja just då till Finland. Dessutom vet vi sedan tidigare att staden har en gammal stadsdel som är fantastiskt vacker. Förra gången vi var här fick våra motorcyklar åka i paketbil från Warszawa där Harrys Dakar havererade. Denna gång fungerade allt bra, utom GPSen som ideligen tappade ström. Hotel Hansa med säker parkering blev vårt val för ett par nätter.

Vi har njutit hejdlöst av fantastiskt god vegetarisk frukost, goda bakelser, kalla drinkar och goda middagar. Mest av allt har vi ändå njutit av den andlöst vackra arkitekturen och utsmyckningen av byggnaderna. Obeskrivbart och måste upplevas!

Färjan från Gdansk till Nynäshamn avgår kl 18 och är framme nästa dag kl 12. Vår vana trogen bäddar vi med våra underlag och sovsäckar. Tältet får ligga kvar på hojen.

Sammanfattningsvis

kan vi säga att det är underbart att kunna resa med motorcyklar igen och att det är möjligt att upprätthålla säkerhet med hänseende till pandemin. Vi inser hur mycket vi saknat att känna doften av hav och blomsterängar likväl som lukten av överkörda djur som lämnats åt sitt öde i värmen och stanken av cigarrettrök från bilen före.

De baltiska länderna är riktiga pärlor! Tallinn, har en gammal stadsdel som är värd att utforska under en dag. Lettland och speciellt Litauen förtjänar besök! Alla vi mött har varit så glada och tacksamma över att turismen exakt i dagarna börjat komma igång. Föreskrifterna angående covid följs till 100% och fusk kan medföra dyra böter.

2022 är Kaunas i Litauen kulturhuvudstad under parollen ”It’s #kaunastic” och det blir nog en hejdundrande fest med den kulturella och historiska bakgrund som finns.

För motorcyklister är ”Via Baltica”perfekt med många CircleK mackar med bränsle, toa och mat.

Går att göra med vilken mc som helst. Kranvattnet är inte drickbart varken i Estland, Lettland eller Litauen men fungerar bra att dricka i Polen. Vi i Sverige och Finland har hunnit vänja oss vid rökförbud. Glöm det! I dessa länder röks det före maten, under maten och efter maten. Kräkvarning på den! Just under vår resa fick vi känslan av att mc-åkare bara väntat på att kunna komma ut igen. Vi mötte sammantaget ett 20-tal andra mc-åkare. Några helt uppenbart TET åkare. Trafiken är vänlig och flyter på bra även om Polen är ett kapitel för sig. Där lönar det sig att vara väldigt uppmärksam då det känns oklart om många ens har körkort eller är nyktra. Många kör aggressivt och ryckigt och verkar fokuserade på sitt, som att smsa eller bara komma först fram. Glöm hastighetsbegränsningar och omkörningsförbud. Glöm tv, för alla och då menar vi alla, program är dubbade till inhemska mansröster. Oerhört störande! Polen är dessutom oerhört fientligt mot samkönade relationer så passa på att visa solidaritet och bär något regnbågsfärgat. Nog gnällt! För vägarna på den polska landsbygden är helt enkelt underbara! Böljande, kuperade, många storkar som vi älskar och en grönska som får en att tappa andan. Riktigt njutbara för mc-åkare och här är väg 16 en höjdare!

Helt ok vegetarisk mat på turistställen och god dricka både med och utan alkohol till rätt ok priser bidrar till en trevlig upplevelse i Polen.

Det blev lång väntan i bilkö ut från färjan i Nynäshamn. Förra gången var det Harrys BMW Dakar som var kaputt och fick puttas ut och åka släp hem. Vad är oddsen att en säkring till startrelät skall gå på min XT denna gång! Nu fick den puttas ut… och fixas av den alltid allrådande handymannen Harry👍🏼😃.

Från Nynäshamn körde vi till Stockholm där vi togs emot med öppna armar av barn och barnbarn. Det blev en jättetrevlig kväll innan en avslutande etapp på 650 km upp till Umeå.

Sammanlagt 2500 km ….och kan inte vänta tills vi packar (Adven)Ture vår Ural sidovagn för den sista etappen tillbaka till sommarstugan i Finland för några vilsamma dagar.