Nu åtgärdar vi ”buggarna” i vår planering 2020!

I sommar har vi kört ca 3500km motorcykel. Rätt många timmar till kloka, och mindre kloka, tankar i hjälmen.

Under en regnig etapp längs en ovanligt tråkig norsk vägsträcka slogs jag plötsligt en intressant insikt. Harry har försökt påtala att vi har ”buggar” i planeringen av vårt mc-äventyr 2020. STORA ”buggar” och jag inser det först NU!

Som RTW (round the world) mc-äventyrare finns det vissa ”rutter” som de flesta väljer. Faktorer som påverkar är t ex tid man har till förfogande, pengar, mängden länder man vill täcka in och årstiderna i världen. Genom våra tidigare resor har vi kört stora delar av världen. Planen har alltid varit att ”spara det svåraste till sist” när vi inte har några barn med oss bak på cyklarna. Den ”rutten” går genom Ryssland, central Asien, Kina, sydost Asien, Australien och Nya Zeeland. För att klara den ”rutten” är tidsåtgången ca 1 år. Därav vår utgångsplan för 2020.

Vad vi INTE förutsåg då var att man inte får köra mc i Kina när man är över 60 år…och det är ”man”. Det har tagit länge att smälta den förödande insikten! Vi har försökt hitta alternativa vägar och lösningar för en resa på 1 år men inget har känts 100%.

När vi nu gjorde en djupare säkerhets-och konsekvensanalys insåg vi att vi måste tänka om. Vi måste tänka i ”etapper”. Då blev planeringen plötsligt mera hanterbar och realistisk.

En begränsad, östlig resrutt är fortsatt aktuell som ”etapp 1” och innefattar Ryssland, Central Asien och Öst Europa. En mycket krävande etapp för både cyklarna och oss! ”Buggarna” då? Våra största framgångsfaktorer har alltid varit att vi läser underlag och trafikrytm, anpassar hastigheten och litar på att vi själva avgör vad som fungerar bäst för oss. Efter noggrant övervägande har vi fattat beslutet att köra med våra gamla trotjänare XT’n och Dakaren. Vi vet hur de fungerar och vi kan hantera dem. Valet innebär uppenbara risker för haverier med avbrutet äventyr som konsekvens. Att både Harry och jag numera också är ”gamla trotjänare” innebär även det uppenbara risker för kroppsliga haverier med avbrutet äventyr som konsekvens. Att i ett sådant läge stå med kvaddad hoj, gipsat ben och 11 månader kvar av tjänstledigheten skulle vara en mardröm!

Efter en hård ”etapp” på 3-4 månader kommer det med största sannolikhet finnas renoveringsbehov av både maskin och människa. Det löser vi bäst hemma. Om vi lägger till fördelar med försäkringar, abonnemang för satellittelefonen, slippa hyra ut huset, möjlighet att planera ”etapp 2” i lugn och ro och naturligtvis kortare tid att vara borta från nära och kära så är beslutet enkelt.

När vi planerat och genomfört våra äventyr har vi lärt oss mycket om oss själva och varandra. Vi vet att Harry är en bra ledare och att jag är en excellent följare. Vi vet att vi jobbar bäst när var och en har sitt ansvarsområde och sina uppgifter.

Vi vet också att vi är sällsynt dåliga turister. Efter ett par dagar på samma ställe blir vi rastlösa och vill packa hojarna och köra vidare. Det passar oss därför utmärkt att dela upp äventyret i två intensiva etapper a’ 3-4 månader. Nu planerar vi för juni-september 2020.