I dag har jag varit med om något som aldrig hänt förut…

Mygg, knott, getingar och till och med en stor spindel har jag haft i hjälmen. Idag fick jag in en stor fin nässelfjäril. Oklart vem som blev mest förvånad; fjärilen eller jag. Vi begrundade detta några ögonblick innan jag gläntade på visiret och hen flög ut. I övrigt har djurlivet representerats av en vacker räv och otaliga virriga renar. Jag tackar Wikipedia för bilden.

Vi har kört 400 km mellan Jokkmokk och Umeå idag. Vi passerade Polcirkeln och kunde inte hålla oss från att stanna och begrunda det faktum att vi nästan bor just vid Polcirkeln. När vi passerade den i Alaska längs Dalton Hwy på väg mot Prudhoe Bay kändes det så annorlunda.

Misstänker starkt att Harry gjorde vägvalet för att tvångsträna mig på utmanande underlag. 50 km vägarbete med omväxlande: grus, sand, riven asfalt, lera och det värsta av allt sprängsten. Jag klarade testet galant! Det blev bara lite immigt i hjälmen och min antipati mot gula väghyvlar är orubbad! Mest tacksam att jag inte körde s1000rr…Wikipedia står för bilden då jag höll i mig i styret allt vad jag kunde.

Vi stannade till vid Storforsen utanför Älvsbyn. Det var länge sedan sist men våfflorna var lika goda och forsen minst lika brutal.

Funderat på vad jag brukar sakna mest under våra långresor. Enligt vad jag skrivit i dagböckerna så är det sönerna, om de inte varit med, hundarna eller min el-tandborste. Oskar och Herman har varit sånt underbart resesällskap! Alltid glada, nöjda och redo för ännu en etapp. Nu kommer de ju aldrig mera att åka med oss och det känns tomt varje gång vi är i väg. Hundarna är dessvärre i hundhimlen. Alltså återstår el-tandborsten:-D. Jag skall bara bestämma om jag skall ha en batteridriven eller en laddningsbar. Kanske det finns de dom kan laddas via USB:-)

Nu är vi hemma, tvättar kläder, njuter av en lång dusch, lite nagel/skägg vård och packar om för nästa äventyr.