“To day is a good day to die…”

… är ett citat från den gamla indianfilmen “Little big man”. Gamle Dustin Hoffman vaknade på morgonen och kände att det var en bra dag att dö på. (Han gick upp på berget för att dö men fick komma ner efter ett tag för han dog inte just den dagen.) Jag har tänkt mycket på det idag. Det är väl ändå så vi bäst lever våra liv. Jag menar med känslan av att “Om jag nu dog idag så är det helt ok”. 

Så har vi det på våra äventyr. Vare sig det gäller på mc eller marathonlöpning. Vi checkar alltid av med varann innan att “läget är ok” och “att var och en har fattat eget beslut att delta ifall ngt skulle hända”. Det gör det ju också lättare för den som skall leva vidare sen?. 

Mina tankar idag har gått extra mycket till sönerna Oskar & Herman som just nu pilgrimsvandrar Camino de Compostela tillsammans. Ett vandring som förhoppningsvis också får dem att känna “To day is a good day to die”??

Jag har tänkt på, och faktiskt smålett lite, åt att jag oavsiktligt lyckades oroa så många i gårdagens inlägg. Förlåt! Det var inte min mening. Jag kom ganska snabbt på att de flesta av er kanske inte har för vana att sitta på trottoaren utanför en bensinmack som jag gör på fotot. Det gör vi alltid?. Det finns i inga bänkar och vi söker skugga när vi äter. 

Jag ville också påminna alla om AKUT testet som är så viktigt och kan rädda liv vid stroke. Ni vet: kolla om personen kan lyfta båda armarna framför sig, kan personen le, kan personen säga en mening. 

Vi vet, av mångårig erfarenhet, att efter 3-4 veckors hårdkörning så får man en svacka. Man mår illa, kan inte äta, ont i huvudet, är grå och vill bara gråta. Det beror på att vi kör i stort sett varje dag. Vibrationer i hjälmen hela dagarna. Spänningar i axlar och stel i ryggen. Ofta väldigt varmt. Vi bär vår packning och packar av och på varje dag. När det händer behöver man lite extra omsorg/kärlek, alvedon, mat och vila så är man “fit for fight igen”. Det kan låta heltokigt men trots detta så är alltid dagens höjdpunkt när mc’n är packad och vi börjar dagens körning?. 

Idag svarade hjärnan alert på tilltal efter mat och en lång natts vila??Vi har kört ett kortare men oerhört vackert pass till, och nästan genom, Andorra. Slingrande, böljande vägar, höga berg och massor av motorcyklar i alla de former?

Dagens låtlista som jag sjöng för full hals i hjälmen lyder:

“Barcelona”; vi var ju som där i de trakterna.  

“Jag vill tacka livet”; Fast jag sjöng faktiskt “jag vill tacka Harry” för jag är så tacksam över alla vackra vägar han hittar?

“Härligt härligt men farligt farligt”; syftar på vad pappa&mamma varnade mig för d v s motorcyklar?

“Du ger mig bra vibrationer”; självklart till min älskade XT som envist puttrar på?