Vid +55c lägger mobilen av…

Nu har vi bott i medinan i Essaouira i tre nätter. Vi bodde i ett underbart riad, Perle d’Eau. Omnämnt i Vagabond. 

Medina finns tydligen i alla städer med självaktning och är den gamla stadsdelen omgiven av en mur och där all handel försiggår. En “riad” är ett mindre hotell på två våningar med en atriumgård/pool i mitten, ingömt bakom en oansenlig dörr. Vi blev så väl omhändertagna av fantastiska Ernst och hans fru. Motorcyklarna låstes in i medinans garage vid ingången och inget rördes under vår vistelse där. 

På våra rundor i medinan lyckades vi hitta kaklet som var upphov till hela äventyret?. Det är nu demokratiskt fördelat i packväskorna. 

Vi firade Harrys födelsedag med en löptur längs stranden och middag på häftiga restaurang Taros. 

Hans bemärkelsedag verkar alltid infinna sig på någon exotisk och varm plats långt hemifrån. För att få någon som helst rättvisa på detta, jag fyller i november ?, så har jag bestämt att min födelsedag hädanefter firas 14 juli?. 

Från Essaouira fortsatte vi vår färd till Marrakech. En körning på 175 km bra väg. Vi undvek motorväg och kom därför genom en mängd samhällen. Temperaturen steg stadigt upp till +55c. IPhone signalerade att den måste svalna innan den går att använda. Varje stop blev outhärdligt och det kändes som ett under att motorcyklarna bara puttrade på. 

Längs vägen stötte vi på fenomenet “trädklättrande getter” som alla säkert sett bilder på på Fb. 

De har tydligen lärt sig klättra i arganiaträd för att komma åt frukten. Jag är ju naturligt misstänksam över att träden råkar stå vid vägkanten så att det går att “göra pengar på det” men alla förtjänar såklart sitt uppehälle så gott det går. 

När vi kom fram till Marrakech tog vi in på ett av de lyxigaste hotell vi bott på. Piccolon kom ut med vagn för att ta in vår skitiga, tunga packning. Servitör kom med välkomstdrinkar i foajén. Handtagen och packlådorna på XT’n var så heta att jag var tvungen att ha handskar på mig. Aldrig har en luftkonditionering känts så underbar?

Vi har nu kört totalt 6500km. Bmw’n har behövt lite omvårdnad men Yamaha’n går bättre än någonsin efter Harrys omvårdnad av motorn innan vi for. Nu drar den inte ens olja längre?. Igår fattade vi beslutet att inte köra upp i Atlasbergen. Vi vill inte riskera att få haveri där och det var inte heller vårt primära mål med resan. Det var ju att köpa kakel?. Vi överlåter med varm hand det äventyret åt de som flyger hit och kör sina mil på plats. Vi njuter av Atlasbergen på avstånd från poolen. 

Vi har ca 5000-6000 km kvar innan vi är hemma lite beroende på vilken rutt vi tar. Under middagen ikväll kommer vi att bestämma vad nästa destination blir. Spännande!