Vissa dagar går till historien som bättre än självaste julafton…!

Vi hann bara rulla av färjan och in på marockansk mark så började Harrys mc läcka kylarvätska. En rätt så alarmerande upptäckt som inte mildrades av att läckaget ökade allt eftersom. Vi tog oss till Casablanca som planerat. Då rann det rent ur mc’n. Vi stationerade oss på Casablanca imperial hotel i två nätter. 

Lite googlande och det visade sig att Marockos enda BMW dealer råkade finnas just här! Vad är oddsen för det? Efter en superb frukost hällde vi i 3 dl vatten i mc’n och styrde mot Smeia BMW. Med hänsyn till att det bor över 5 miljoner människor i stan, att det var kaotisk (underdrift) morgontrafik och att mc’n knappt gick så var det en enorm bravad att vi tog oss de 5 km till verkstan. Flickan i disken förstod att det var “lite kritiskt”. Hon ringde genast mc-verkstadschef Yousef som kollade på cykeln, kollade att ny kylare fanns i lager, angav ett pris och lovade att mc’n skulle vara körklar kl 17! Allt medan han såg till att vi fick “dyrkaffe” , choklad och vatten. Ansvarig på klädsidan passade på att berätta att de känner igen oss från internet och att de följt oss sedan länge.  

Vi vågade inte tro att det skulle vara sant. Vi hade redan börjat planera en lång promenad upp mot Umeå. 

Helt plötsligt hade vi en turistdag och kunde utforska staden och framförallt “medinan”. 

Om det inte varit för den oerhört förorenade luften skulle antagligen våra hakor hängt långt ner. Massan av människor, ljud, grejer, kläder, djur, mat av alla möjliga, och omöjliga, sorter kombinerat med dofter/lukter/stank gör en helt slut på ett par timmar! Musikaffären hittade vi men något kakel lyckades vi inte hitta! 

Klockan 16.45 steg två förväntansfulla, präktiga svenskar(nåja en finlandssvenska) in på BMW. Efter en stunds väntan kom Yousef och visade oss ut till en förnöjt puttrande Dakar utanför?. De hade bytt kylare, tempgivare, termostat och kylfläkt. Så stora leenden hade de nog inte sett på den verkstan tidigare. Vi förklarade vår tacksamhet över att kunna fortsätta vår resa. Killarna hävdade i sin tur att vi var deras hjältar och att de gärna hjälper oss om vi stöter på problem i Marocko. 

Ikväll har vi firat med att äta en gigantisk buffé där det bland annat ingick en marockansk fiskrätt (typ muikku). Ni skulle ha sett efterrätts buffén! Mina sista ord kan mycket väl bli “skall man äta det här med gaffel eller sked?”?.