Om konstiga och skrämmande saker vi sett längs vägar…
Idag började så årets mc-äventyr.
Eller det började kanske redan då jag insåg att vi behöver hotta upp vår gamla köksö med marockanskt kakel. Harry är flink så innan jag hann utveckla det hela hade han hittat igen ett parti överblivet kakel i Skellefteå på Blocket. När han fick klart för sig att marockanskt kakel skall hämtas i Marocko funderade han sina vanliga 15 minuter innan han gick ut i “äventyrsboden” och hämtade in kartor för ändamålet. För att köra i Nordafrika lämpar sig XT’n och Dakaren bäst. Men de är också våra tappra fålar genom många världsdelar och börjar, med all rätt, vara lite trötta. Harry har förberett dem på bästa sätt och planen är att lösa problem som uppstår på vägen.
Som vanligt var det +12-13c och regn när vi startade hemifrån. Men sådana trivialiteter har aldrig stoppat oss. Det som däremot stoppade oss var att Dakaren fick ett elfel och “dog” efter en timmes körning. Stressig känsla eftersom det var rätt många mil kvar till målet så att säga. Harry lyckades pickla isär, lokalisera och fixa felet så efter en svettig timme var vi på väg igen. OCH solen sken under hela “operationen”?☀️.
Första etappen var att ta oss ner till Oskar och Hanna i Stockholm för en natt i deras vardagsrum. På motorvägen körde vi efter en långtradare. En plast/gummidel stor som en större bricka släppte någonstans ifrån. Den missade Harry men jag hann inte riktigt styra undan. Det kunde ha slutat i katastrof men för andra gången idag blev det ett lyckligt slut. Cykeln vobblade några gånger men jag lyckades häva det, mer av tur än av skicklighet.När jag andades normalt igen började jag fundera på alla konstiga och skrämmande saker jag sett längs vägar i världen:
– Tropiska stormar i Centralamerika som vräkt ner så mycket vatten att brunnslocken i vägen stod 1/2 m upp på en vattenstråle.
– En grön 20cm stor ödla i Tanzania som såg exakt ut som något ut Kalle Anka (tyvärr blev jag den sista den såg)?.
– En trädgren stor som ett mindre träd som blåste ned mellan oss på vägen i Mexico.
– En gigantisk vit Bengalisk tiger i El Salvador. Turligt nog för mig i en bur på ett långtradarsläp men synnerligen oturligt för tigern.
– En stor orm, oklart vilken sort men säkert dödlig, i Sydafrika som högg efter Harrys fot när vi passerade.
– Små barn i Malawi som stod vid vägkanten och sålde halstrade grillade möss?.
– En lama i Peru som hoppade ner från en tre meter hög klippavsats rakt framför min mc. Vet inte vem av oss som blev mest överraskad men vi hann kasta oss undan.
– Det kanske mest traumatiska är den argentinska “Emil i Lönneberga gris” som skrämdes av Harrys mc, rusade upp på vägen, lyckades undgå Harry men halkade rakt under min mc?. Jag har inte hämtat mig ännu och tackar min lyckliga stjärna att jag varit vegetarian i över 30 år och således borde ha en hel del grisar innestående.
Av ovanstående händelser finns av naturliga skäl inga bildbevis?
Undrar vad jag skall tänka på härnäst? Jag har ju en del tid/mil till mitt förfogade?
