Att köra snöskoter är som att dricka pulverkaffe…
…när man helst vill köra mc och dricka bryggkaffe.
Harry inledde äventyret med att steppa in på ICA och med myndig stämma fråga efter “Trip”. Ni som är från Finland vet att “Trip” var en tetra med apelsindryck som fanns för typ 30 år sedan. Personalen såg frågande ut så Harry förklarade att “det är en dryck som man har med sig när man ska på tripp” 😀 Personalen fick något att undra över och jag fick mig ett gott skratt.
Sanningen att säga så har vi haft några fantastiska vårvinterdagar i Västerbottens inland. På torsdagsmorgonen packade vi snöskotrarna och kom iväg redan kl 8.
Lederna till Vännäsby var ingen hit direkt men det visste vi ju efter testturen för ett par veckor sedan. Lite snö och bristfällig sladdning. Desto större njutning mellan Vännäsby och Lycksele. En stor del av sträckan går längs älven, där även Vindelälvsdraget kommer att avgöras nästa helg. Vi hade ett riktigt “höjdarläge” vid några rediga bumps. Harry körde först och vänder sig om för att se hur det går för mig. Det han ser är jag och 315 kg Yamaha komma i en inte allt för kontrollerad luftfärd. Harrys kommentar “Vad snyggt du hoppade” ger mig skrattkramp så fort jag tänker på det :-D. Efter 170 km sladdade vi in vid Hotell Lappland och parkerade framför ingången. Kändes helt ok 🙂
Som grädde på moset fick vi en svit med utsikt över älven och Lycksele. Vi mjukade upp våra kroppar i varma bad i spaet innan vi somnade sött redan kl 21.
Efter brakfrukost, med våfflor och massvis av frukt, satt vi på skotrarna redan kl 8. Strålande sol och leder som motorvägar gjorde körningen till Storuman helt outstanding. Sannolikt var detta en “once in a lifetime” körning.
Nu hade vi rutin på det här så vi parkerade vant framför ingången till Hotell Toppen i Storuman. Liksom kvällen innan somnade vi kl 21 för att sitta på skotrarna igen nästa morgon kl 09.
Nu hade lederna mjukats upp något av värme och entusiastiska sportlovskörare men vi hade verkligen inget att klaga på. Till och med renarna visade sig från sin bästa sida. Vi stannade och tankade i Kattisavan och hämtade upp 5 st blomkrukor som jag köpte på vägen upp.
Åter i Lycksele installerade vi oss i sviten, skyndade oss ner i badet och satt en timme i utomhuspoolen och njöt av solnedgången. Vi hann nästan se Melodifestivalen innan vi somnade.
Idag har vi kämpat oss längs tvättbrädsleder hem igen. Mörbultade men nöjda parkerade vi på gården. Mätarna visade att vi kört 600km.
…och blomkrukorna är hela trots den omilda behandlingen 😀
Vi konstaterar att “pulverkaffe” kan ha sitt berättigande ändå 🙂