Många nya vägar att köra MC och springa/cykla på 2017!
2016 har varit ett sorgesamt år då vi förlorade vår älskade rottweiler Rozzie innan sommaren.
Till all lycka hade jag då hunnit få tre järndropp som höjt mitt järnvärde så att jag hade ork att överleva. Vi övergick omgående till “IKEA-dieten”, d v s ofta äta middag efter jobbet på IKEA, eftersom ingen av oss ville fara hem längre. 2016 var året då Harry, som är en mycket tålig man, fick kapitulera för sin skärande knäsmärta och göra en utredning. Den visade, inte helt oväntat, på artros. Stor var oron att det skulle påverka mc-åkningen…och löpningen.
2016 har varit ett “mellanår” vad gäller mc äventyr för vår del. Det innebär att vi visst kör mc men bara kortare resor som inte kräver planering medan vi planerar och förbereder för en längre resa till någon annan kontinent. Våra snabba motorcyklar har tagit oss ner till Nice, som vi lämnade ett par dagar innan terrordåden, och till Barcelona. Härliga soliga dagar med nära och kära och löpning längs strandpromenader.
Väl åter i Umeå bytte vi till våra tåligare motorcyklar och styrde till Jakobstad/Finland via Haparanda.
Efter en veckas kajakpaddling och löpning var vi redo för nästa tur ner genom Finland, till Estland och Lettland innan vi åter styrde upp genom Sverige.
Våra planer för sommaren 2017 växlar med världsläget och humöret. I princip alla ställen vi vill köra genom avråder Utrikesdepartementet ifrån att någon ens besöker. Vi grubblar oss vansinniga på om vi skall chansa och uppleva riktiga utmaningar och äventyr eller om vi skall “sejfa” och fara tillbaka till Canada och Alaska som vi älskar så mycket. Vi måste också kalkylera med ålder och hälsa. Vi har muntrat upp oss med ett par “MC-konferenser” under året för att lindra abstinensen då den varit som värst.
2016 var också året då yngste sonen flyttade till Irland/Dublin…
…och äldste sonen blev löpare på riktigt, och tillsammans med sin flickvän, sprang Lidingöloppet. Själv fick jag nöja mig med Lidingö 15 km.
Min absolut bästa julklapp är att Harry, min chefsmekaniker och “handyman”, under hösten har plockat isär och renoverat min älskade trotjänare “Pålle”. Idag på självaste nyårsafton, provstartade han XT’n som nu spinner som en katt. Många långa äventyr väntar 🙂
Jag vill sluta detta år med tacksamhet! Tacksamhet över alla mil vi fått köra, alla upplevelser vi fått dela och att våra, allt skörare kroppar, inte protesterat mer än nödvändigt. Tacksamhet över ännu ett spännande äventyrsår 2017! Vi ses på vägarna!
