Att härda ett arsle…

…är nödvändigt för nästan allt vi pysslar med. Löpning(tro det eller ej), cykling och såklart långa äventyr på mc. Hur härdade arslen vi än har var det senaste dygnet en riktig prövning, vilket är förståeligt om man skall kvala in i den ärofyllda, mytomspunna world wide IronButt association. Kravet är att köra 1660km på 24 timmar. Så länge jag kan minnas har jag fått ett respektfullt uttryck i ansiktet och stönat längtansfullt när Iron Butt kommit på tal eller när vi stött på någon “hero” på våra resor. I fjol kom vi på att Iron Butt faktiskt är möjligt även för oss. Det är en seriös historia som kräver sin planering. Husvagnssäsongen bör vara över, rutten bör räknas ut, distans, avstånd mellan mackar, sol och ljusa timmar, vad ta med, förbereda personal på start och mål macken så att de vet vad det rör sig om då de skall bevittna dokument och att se till att ha med sig alla nödvändiga dokument OCH se till att få dem ifyllda under körningen. I går var det alltså upp tillbevis. I korthet kan sägas att  starten från Shell (24h öppet) och de första dryga 100 milen (1000 km) upp till Älvsbyn och ner längs E45 till Orsa gick som smort, vilket de ju var(vaselin ni vet 😉 ). SEN började prövningen. 

  
Kilometrarna och tiden började ta ut sin rätt och axlar, rygg, handleder och händer signalerade “äsch, vad har ni nu hittat på”. Mörkret vällde in över Dalarna och med det dimma och kyla. Det gick ändå förvånansvärt bra att njuta av de kuperade små vägarna och byarna med fina gamla hus där folk satt med tända ljus och lördagsmyste. Sverige är riktigt dåligt rustat med nattöppna mackar. Då jämför vi med t e x ABC i Finland som har supermackar med toaletter  med hotellstandard. Vi var förberedda så vi hade fyllt kaffetermosen och laddat med bröd och tubpickles. Viktigt att inte slösa sekunder i onödan. Extra kläder för natten hade vi med oss men att vi skulle bli SÅ kalla, utan möjlighet att gå in någonstans för att värma oss, hade vi inte tänkt. En annan överraskning blev att trötthete gören vinglig och att synen spelar en spratt ganska snabbt.  

 
När natten var som mörkast tog vi Power naps längs E4. Gryningen kom som en räddning vid 4-tiden och bar oss ända i mål med 22 timmar och 39 minuter körd tid. Gör om det med en Yamaha XT 600 🙂