Stockholm Marathon 2009
I lördags avnjöt vi vår 8:e mara. Även om arrangörerna tidigarelagt evenemanget en vecka var det varmt +26c. Vi är inga snabblöpare men det verkar som om vi kan ta oss runt hur det än är. Det var många som kroknade i värmen. Ambulanserna gick i skytteltrafik. De “lyckligare lottade” fick åka liggande på släpvagn bakom en mc. Det var första gången jag varit med om att möta förvirrade löpare. Banfolket hade fullt schå att plocka yrande löpare av banan. Jag hade ett tungt lopp där min puls var för hög under första varvet och magen lade av andra varvet. Min stora lycka var svärsonen Björn som dök upp som “gubben i lådan” lite här och där. Tack Björn! Harry lubbade på och hade inte några större bekymmer tack och lov. Faster Rakel, Jessica och flickorna väntade på Stadion för att ta emot oss när vi spurtade över mållinjen, nästan samtidigt fast vi inte såg varandra. Freud skulle ha gillat det :-)Gissa om pizza och kall folköl smakade gott efter badet! Årets lyx var att pojkarna stannade hemma och tog hand om hundarna medan vi flög ner till Stockholm. Det kändes nästan som en shoppingweekend eftersom vi lyckades gå på stan 8 timmar på fredagen. Skulle vi haft skavsår och blåsor på fötterna hade det berott på shoppingen. Efter alla mil av löpning och nu de 900 km av cykling är mitt nya namn Carola Vaselin Ölmhagen 🙂
Ps! Idag tog jag premiärsimturen med våtdräkt i Stöcksjön! Riktigt skönt faktiskt! Ds
Vad man funderar över är: när hinner ni reflektera över livet, nuet och intigheten?