Caterpillare, bajslukt och betablockerare…

För att inte missuppfatta det jag nu kommer att skriva så behöver ni förstå att jag är en rastlös person som Harry med alla medel försöker trötta ut för att jag skall bli mera hanterbar i möblerade rum. Alla psykologer i vänskapskretsen påminns om tystnadsplikten ;-). 

  
Sonen förbarmade sig över oss och vaktade hundarna så att vi kunde fara iväg på en kort mc-tur. Vi valde XT och Dakar för att kunna ta lite stötigare vägar. Saxnäs blev första målet där vi bodde billigt och åt frukost på hotellet. Ett av mina absoluta favvoställen på mc, i Sverige är Stekenjokk så vi styrde kosan mot Norge. Vackert var det men jag saknade höstfärgerna som det vanligen brukar vara när vi är där. NU blev det riktigt intressant! På en sträcka av ca 75 km mellan fjället och Gäddede hade Sveriges alla caterpillare och grävskopor samlats för att med berått mod harva upp vägen till ett potatisland! Dessutom VATTNADES eländet! Jag har sedan tidigare resor svettframkallande erfarenheter av de gula monstren så min psykiska status var allt annat än stabil. Tror ni inte att även här i helvetets förgård mötte vi kamikazecyklister! Bara att lyfta på hatten. 

  
Väl inne i grannlandet gick körningen ganska bra den första timmen…sen började köerna! OCH bajslukten! En aldrig sinande ström av turister i husbilar skrider fram i sakta mak, typ 60-70km/h. DESSUTOM vilar ett moln av bajslukt över hela nejden tack vare de oräkneliga latrintömningsplatser som så omtänksamt tillhandahålls husvagnsfolket. Norrmän måste vara de lugnaste och fredligaste folk som finns på denna jord som står ut med detta! Jag påmindes åter om att Norge är vackert men i ytterst måttliga doser (1,5 dag) eller i Nordkap regionen där det är mera renar än folk. Jag uthärdade genom att fantisera om att jag i värsta fall kan knapra på Harrys blodtrycksmedicin för att få ner pulsen. Det värsta av allt tror jag ändå var att jag är helt säker på att Harry flinade i backspegeln. Vi har varit gifta så länge att vi har en “inbyggd intercom” och han känner sin fru och visste hur jag våndades. Mitt mörka sinne mildrades något av att Scandic Hotel i Trodheim har en frukostrestaurang som vunnit pris flera år i rad. 

  
Sista etappen gick till Östersund via Åre. Åre som vanligtvis hör till en av mina favoriter, i juletid, var som en hysterisk lekpark med ylande barn och skrikande föräldrar i urdyra friluftskläder med prislapparna kvar bak i nacken. Vi passerade i en hastighet som vida överträdde hastighetsbegränsningen. På vinst och förlust ringde jag och bokade rum på Hotel Gamla Teatern i Östersund. Det visade sig vara en vinstlott! Trevligt, vackert, och med spöklika anor. Behöver jag säga att vi hade en toppenkväll på stadens pubar, ösregnet till trots. Vi är överens om att vi fortfarande “dansar” bäst när vi är ute på mc-äventyr…

  
Ps! Ja, ja! Norge är vackert! Ds.