En uppfriskande nära döden upplevelse..

HURRA! Så har vi då överlevt årets stora mål Vansbro Triathlon. Jag fick anmälningsavgiften av Harry i födelsedagspresent ifjol eftersom han vet att jag så länge velat testa på en halv ironman. Det innebär att simma 1,9 km, cykla 90 km och sedan springa 21 km. Det låter rätt ok men är en lång dags färd mot natt för oss vanliga dödliga. Som liknelse kan en simma i älven förbi Umeå. Sen cykla till Örnsköldsvik för att avrunda med en lätt löpning till höga kusten. Som den gode make Harry är erbjöd han sig naturligtvis att delta han också :-). 
  
Det är mycket att hålla reda på inför ett triathlon. Våtdräkt, glasögon, simmössa handduk, cykel(i körbart skick), hjälm, dricka,cykelskor, strumpor, löpskor, kepa, vätska och naturligtvis en uppsjö av supersötsliskiga geler och bars som är ett livsnödvändigt måste i dessa sammanhang. Sen skall allt av och på i rätt ordning för att en inte skall få “gult kort”. “Gult kort” får en också om något av ens ädlare kroppsdelar råkar komma till allmän beskådan under något av dessa byten. Konstigt för en luttrad bastubadande finlandssvenska! I lördags var vattnet i älven i Vansbro +14,3c. Det är INTE varmt! Krampvarning! Dessutom simmas halva loppet motströms. Harry hade charmat in sig hos chefen för värmetältet, Pernilla, som lovat honom “värme, kärlek och kaffe” om han kom förbi. Jag föreslog att han skulle tacka ja till erbjudandet med tyckte hon kunde skippa kaffet så han inte blev fast därinne ;-). Något tilltufsade kom vi upp ur vårfloden och lyckades hitta våra cyklar.  

  
 Det krävs glatt humör och en hel del vaselin för att trampa på i 9 mil. När sen hjärnan sakta inser att det är tänkt att en skall springa (stappla) 21 km då kroppen redan är uttömd på energi DÅ börjar den riktiga utmaningen. Det krävs tjockt pannben för att hindra alla negativa tankar som knackar på. Några stilpoäng fick vi nog inte men vi genomförde med bravur! Behöver jag säga att champagnen och middagen efteråt smakade himmelskt 😀