Det blir sällan som en tänkt sig…

…men det brukar bli bra ändå! Planen var att, som Herman och jag gjort tidigare, starta upp snöskotrarna på gården och köra de ca 200 km till Kattisavan. Vädrets makter ville annat. Dagarna innan avfärd var vi ute och rekade och insåg att isarna var högst osäkra och att lederna hade varit lättare att köra med gräsklippare. Det var omöjligt att ta sig med skoter ens den första etappen till Vännäsby. Jag är envis och har svårt att ändra planer så lösningen blev två bilar med skotrarna på släp till Kattisavan. 

Nu hade vi tre dagar på oss med snö och fina leder!  Harry hade lagt ner mycket tid på att serva skotrarna och uppdaterat skoterkartan på GPSen så det var bara att tuta och köra. Till och med solen sken på oss. Det är med skoter som med mc, en kan njuta av samspelet under körning och avståndet är tillräckligt långt för att det skall vara omöjligt att gräla. Perfekt! 

Renar är sävliga och tar gärna den lätta vägen d v s skoterleden. Herman hade inget problem med det för han kör gärna i djupsnön vid sidan om leden. 

För hundarna var det en toppenhelg med chans att få vara lite “wild and crazy” och sova med oss i sängarna. 

För Harry och mig gavs ännu en chans till en löptur längs okända vägar. Förändrade rutiner prövar ens uthållighet och motivation. Det gäller att ha fokus och pannben för att inte däcka i soffan när kroppen värker efter timmar av snöskoterkörning. 

Vi kan konstatera att detta var slutet på snöskotersäsong 2015…nu ser vi ett mc- ljus i den mörka vintertunneln 😀