Segern är ljuv!

Det finns en anledning till att jag gillar allt som har med långdistans att göra: springa, cykla, skida, köra mc, köra snöskoter, äta (länge och mycket)…! Jag har aldrig haft ambitionen att vinna. Att utmana mig själv, min ork, mina anhöriga och mina värsta mardrömmar har liksom varit min grej. Då hamnar en alltid exakt mellan eliten och soffliggarna. Men idag har det plötsligt hänt! I en plötslig ingivelse svarade jag på ett upprop om testlöpare. Det som krävdes var att beskriva varför just jag skulle bli en lämplig testlöpare. Jag tänkte på “mina idrottsliga meriter” de senaste 15 åren och blev helt matt. Matt för att listan av genomförda lopp faktiskt skulle bli för lång och tråkig att läsa och matt för att jag misstänkte att det var just uppräkningar många skulle skriva. Jag skrev från hjärtat och utan att tänka: “jag vill springa snabbare än min rottweiler”! Blunda och se bilden framför er! VEM vill inte springa snabbare än en rottweiler tänkte jag. Och gissa vad! JAG VANN! Jag blev utvald till testlöpare av Saucony’s Triumph ISO! Sanningen är att på kort distans hinner jag kanske fem meter innan jag är ifatthunnen av mina rottisar. På lite lite längre distans över 3 km är det som att springa med två traktordäck släpande efter sig. Hundarna är tunga och trötta. Med nya skor på årets träningsresa till Playa del Ingles kommer jag att vara snabb som vinden och nöta asfalt lätt som en plätt! Och DÅ har jag inga rottisar som jagar mig 😀
http://www.saucony.com/en/triumph-iso-2/#