Det börjar rycka i “marathonnerven”…

Nu är det ungefär så nära det kan bli! På lördag skall det alltså visa sig om vår relativt blygsamma träningsmängd räcker för att ta oss runt de 42,2 kilometrarna längs Stockholms gator ännu en gång. Pollenattacken har varit massiv i vår och det är i skrivande stund ovisst om det är allergener eller virus som attackerar mig. Tur att åtminstone Harry är oberörd som vanligt. I dag när jag körde rehabpasset på gymmet ringde en reporter från Expressen. Hon skulle skriva något om “Par som springer marathon” och hade hittat igen oss tack vare den här hemsidan. Jaha, vi har ju snart sprungit 11st ihop så det gick ju inte att förneka att vi tillhörde urvalet. Det utmynnade i en intervju och i morgonbitti kl 07.15 kommer en fotograf för att ta bilder av oss i färggranna löparkläder. Kl 07.15! Vi är ju fortfarande platta i ansiktet och toviga i håret efter natten då. Blir säkert spänstiga bilder :-/ Fast vi har inte bara tränat de senaste veckorna. Det har firats morsdag som så lägligt sammanföll med ett EU-val där vi hade möjlighet att rösta för alla människors lika värde. Herman röstade för första gången och uttryckte sin förvåning över att det inte ens serverades saft och bulla på tillställningen. Blekt! Tyckte han 🙂 Oskar och Hanna kom förbi och firade mor genom att låna en mc. Samtidigt passade den modiga Hanna på att provköra mc för första gången. Det gick bra så det kan nog bli något där 😀