Eftersom jag inte verkar kunna hitta någon positiv eller hurtig rubrik så blir det ingen!

Morran är död! Vår lilla spensliga grå lurvtott springer nu på musjakt i ett annat universum. Rozzie Rottweiler ylar ut sin saknad varje natt. I hans liv liksom i sönernas har hon funnits som en självklar hårboll sedan deras födelse. En tuss att slicka på, busa med, snusa på eller som kurrande gett tröst när ingen annan riktigt fattat. Vi gråter inte bara för att Morran fattas oss. Vi gråter över alla sorger och glädjeämnen som drabbat oss under dessa 20 år hon valt att dela med oss. Över att tiden går så fort och över att den hårfina, sekundsnabba döden är så obarmhärtigt definitiv…för djur som för människor. Nu har vi resten av en livstid att minnas, sakna och vara tacksamma över att vi fortfarande finns här och kan göra som Morran lärt oss, nämligen att njuta av livet! Tack Morran! R. I. P