Då var vi igång igen!

Igår var kvällen med stort K 🙂 När jag satt och bläddrade i en tidning fastnade jag vid ett inslag om en vandring till Mt Everests basläger. Mina ögon tårades faktiskt för jag kom ihåg när jag första gången bestämde mig för att “Dit vill jag ta mig”. Vi var i Kapstaden och skulle starta vår långa resa genom Afrika norrut. Vi träffade en ung man som berättade om sin upplevelse av Mt Everest. Han gav oss en amulett som hade skyddat honom på den resan och som nu skulle skydda oss på vår färd. Kanske är det dags nu! Jag dukade upp ostar, vin och antagligen en min som sade Harry att “nu är hon igång igen”. När jag berättade om dagens tankar, mc åkning i konstiga länder, vandring till baslägret och flaggorna jag vill nå fram till tyckte jag att jag såg en tår i hans ögonvrå 🙂 Efter fem minuter säger min fantastiske man “Det låter som en lämplig utmaning”, “Härligt! Nu har vi något att se fram emot!” Visserligen kräver en sådan resa mycket planering men tid har vi ju. Nästa sommar måste vi färdigställa huset och gården. Vi vill gärna göra en mc-tur till t e x Norge med båda sönerna och vi vill köra upp till Nikkaluohta och “bestiga” Kebnekajse. Under två år skall vi planera och förbereda oss inför detta äventyr. Vi är medvetna om att mycket kan hända och att planer kan ändras men jag håller, som vanligt, med Harry: Underbart! Nu har vi något att se fram emot 🙂