Nu är både vi och motorcyklarna hemma igen.
Resan hem från Island gick bra. Inga väskor försvann och tågresan/bussresan från Stockholm gick otippat snabbt. Oskar hade skött sina uppgifter som vaktmästare och djurskötare oklanderligt. Herman var nöjd med sin sommarupplevelse, tre veckor i husvagn på Gotland. Jag började jobba genast medan Harry hade någon veckas ledighet kvar. Han tog tappert tag i byggandet av förstukvisten. Jessica och barnbarnet Ellen överraskade oss en helg. Vi hann turista i egen stad och ta en tur med “Räkbåten” längs Umeälven. Som vanligt kom jag på, en vecka innan Umeå Triathlon, att det nog skulle vara roligt att vara med. Efter att ha testkört distanserna anmälde jag mig. Loppet var en upplevelse nära tortyr och jättekul! Förra helgen hämtade vi hem motorcyklarna. En liten “mini semester” är alltid rätt. Vi flög ner till Göteborg med avsikt att köra upp om all utrustning var kvar och om cyklarna fungerade. Det känns alltid lite fladdrigt innan man har hittat dem och sett att allt är ok. Då övergår det till att kännas som när man var liten och det var julafton. Tellus Shipping har skött transporten av motorcyklarna från New York med bravur! Vi är mycket nöjda och rekommenderar dem varmt.
När vi tänker tillbaka på vår resa från Anchorage till New York är det främst alla vackra miljöer vi fått se, alla möten med vilda djur som vi vanligtvis inte kommer i närkontakt med och naturligtvis alla möten med härliga människor. Att få uppleva Alaskas ensliga vildmark, Klippiga bergens mäktiga massiv, hagel stora som isbitar och New Yorks skyskrapor är något man inte kan föreställa sig om man inte upplevt det. Att se björnar, vargar, örnar, älgar och djur som vi inte ens har namn på, ibland under en och samma dag, är obetalbart. Vi är oändligt tacksamma för de vänliga och hjälpsamma människor vi fått möta, bland andra: mannen i vid färjelägret i Alaska som förtvivlat berättade om försäkringar som inte täcker sjukvård och politiker som inte tycker att alla skall ha lika rättighet till vård, den äldre mannen som förestod ett mc-museum och visade oss fotoalbumet med alla härliga cyklar, brandmannen som köpt mtb cyklar till hela familjen men drömde om att en vacker dag göra en lång resa och alla intresserade människor som frågat om våra äventyr. Vi är så tacksamma över att vi båda har samma äventyrliga intresse så att vi kan dela upplevelserna med varandra. Många moraliska frågor har dykt upp och föranlett nyttiga diskussioner på kvällarna. Den här resan var början på en ny era eftersom ingen av pojkarna var med denna gång. Ibland har vi till och med gråtit en skvätt av saknad och över att en epok gått i graven. Men även de känslorna har vi kunnat dela med varandra. Drömmen är att på sikt att få uppleva resor tillsammans med sönerna när de själva kör varsin mc. Hur det än blir med den saken så är vi överens om att det kommer att bli flera äventyr! Vart vi kommer att styra kosan nästa gång är ännu inte tänkt. Vi tar det med ro för vi vet av erfarenhet att när snön yr utanför köksfönstret och vi sitter med en god middag kommer nya ide´r att kläckas. Till er som följt oss på resan vill jag säga: Tack för era uppmuntrande inlägg, era sms och er omtanke om oss! Det har varit ett nöje att få dela tankar och funderingar genom bloggen. När nya planer börjar ta form lovar jag att ni är de första som får veta 🙂
