Snart är det dags…

…att släppa ut älsklingen ur köket! Att vara en S1000RR och stå stilla så länge måste vara plågsamt! Snart är uppfarten från huset inte längre en isbana. Det säkraste vårtecknet är att Northbike hade mc-mässa hela helgen. Jag var i trängande behov av en ny hjälm och hittade tack och lov en direkt. Hjälmar blir ens bästa vän strax innan de börjar lukta disktrasa men i början klämmer de och känns ovana. I går morse kl 7 var vi klarvakna och gjorde en “att-göra-lista” inför resan. Det känns som en förhållandevis odramatisk resa jämfört med de tidigare även om vi skall korsa en annan kontinent. Det är som skillnaden mellan ett Lidingölopp och ett marathon. Lidingöloppet slutar när marathon börjar för “ansträngningen” står i relation till tiden man är ute. Nu skall vi ju bara vara ute 5 veckor så vi hinner inte ens svälta ihjäl. Hur som helst så blev listan ändå en A4 sida lång. Det mesta behöver ske under april/maj månad. Det blir tydligen en händelserik vår 🙂 I fredags prövade jag springa ett kortare pass trots att det fortfarande bubblar i lungor och bihålor. Det gick “så där” men jag mådde i alla fall bra psykiskt. Prövade igen igår och det gick att springa i vanligt tempo utan att det kändes illa. I dag gick det riktigt ok att springa en mil längs leriga vägar så nu finns det hopp 🙂 Harry har faktiskt också kommit igång med löpning. Annars brukar han ju “vila sig i form” till marathon. Nu längtar jag mest efter att få ta fram båda mina racercyklar! Det har sin tjusning att trampa fram svetten på min Nishiki också 🙂