Mission Completed !

Visa fullständigt album

Nu är det här äventyrets sista körsträcka körd! Sista färden gick till BMW handlaren i Anchorage där motorcyklar och diverse packning skall förvaras tills vi kommer igen nästa sommar. Som alltid känns det vemodigt fast ändå lite segervisst. Vi har gjort vad vi föresatt oss. Vi har jobbat som ett team för att lyckas. Vi har blivit mera och mera samspelta allt eftersom tiden gått. Herman som har varit hänvisad till oss dygnet runt i tre hela månader har klarat utmaningen med ära! Han är en riktigt kul typ och nu har vi kommit överens om att han aldrig skall flytta hemifrån 😉 Nästa sommar blir det bara Harry och jag som far iväg. På många sätt är det lättare att resa med en 5-åring än en 15-åring. Jag som har kört bakom Harry och Herman har kunnat se hur Herman växt allt eftersom. På slutet satt han som en gökunge bakom Harry 🙂 Varken BMW´n eller XT´n kan klara både packning och en fullväxt unge och gladast över det är nog Herman. Han har faktiskt åkt bakpå jorden runt 1½ varv så lite less kan han ju få vara. Han har dock ALDRIG gnällt eller klagat när det varit dags att åka iväg! Hans krav på livet är inte överdrivet stora. Han tycker att det skall bli skönt att dricka kallt, gott vatten ur kranen och att få en rullpizza på torget när han kommer hem. Harry tycker att det skall bli skönt att komma hem och koka sitt eget kaffe och ta tag i och slutföra sådant som är påbörjat. Själv längtar jag efter tystnaden och att få vara själv utan att hela tiden vara omgiven av andra. I dag, den sista dagen i Alaska/Anchorage, har vi varit på shoppingrunda. Harry har ekiperat sin inför långa promenader med hundarna och jag har köpt papper och penna som man kan skriva med i fukt och ett tätt fodral till. Under alla resor skriver jag nämligen dagbok. Den brukar jag förvara i en plastpåse eftersom erfarenheten lärt mig att ALLT blir blött när man reser med mc. Vi tog bussen ut till aircargo terminalen och hämtade mina Haglöfsbyxor som den trevlige killen på campingen i Homer sänt med flyg till Anchorage. Tänk att det finns människor som gör lite mer än vad som förväntas av dem. Visst är det så vi alla vill bli bemötta 🙂 Det är roligt att åka buss för då träffar man så många vanliga människor/eskimåer som gärna delar med sig av sina liv. I kväll, när allt är packat och klart, skall vi gå till en mexikansk restaurang och äta “quesadilla med spenatfyllning och ris med pico de gallo”. Vi skall sitta ner tillsammans och sammanfatta våra upplevelser under dessa tre månader. Jag är säker på att det blir en hel del skratt och en hel del tårar…för sådant är ju livet 🙂

Skrivet av en Carola som förbereder sig på att avsluta ett äventyr till förmån för andra äventyr som vardagen hemma i Sverige kommer att erbjuda.

Ps! Ett stort tack till alla er som på ett eller annat sätt har följt med på vårt äventyr genom facebook eller/och på hemsidan/bloggen. Era uppmuntrande och “peppande” kommentarer har betytt mycket väldigt mycket för oss! Jag kommer, som efter tidigare äventyr, att göra en sammanfattning när vi “landat” i Stöcke och hunnit smälta intrycken lite. Sen fortsätter jag min vana trogen att skriva om sådant som intresserar oss nämligen: motorcyklar, resor och träning. Ds.

.