Lepplax/Finland – Anchorage/USA 1 – 0
I går anlände vi till ett kallt och gråmulet Anchorage. Det var –2c på natten och snö längs kanterna vid en älv. Vi stannade var 100km för att få värme i oss. Jag frös från det jag steg upp och gör det ännu… Det fanns en tid under resan när vi tänkte magasinera cyklarna här för att åka hit igen nästa sommar och köra tvärs över USA. Efter moget övervägande har vi fattat beslutet att försöka få hem cyklarna ändå. Ingen av oss kan tänka oss ytterligare en sommar utan att få vara vid vårt sommarparadis i Lepplax. Vi har tänkt vara kvar några dagar här på hostelet i Anchorage för att kolla läget för frakt hem till Europa. Vi insåg genast att det kommer att bli mycket, mycket dyrt! (Skylten i fönstret gällde visst souvenir T-skirts till hela världen) I dag har vi farit runt och kollat flygfrakt vilket visat sig svårt då allt man sänder måste ompackas i Seattle. Vi har sänt e-mail till tänkbara speditörer och fått enbart hårresande svar så här långt. Vi har lyckats hitta ett företag som “paketerar” cyklarna om det behövs. Vi kan bara konstatera att det finns en anledning till att äventyrare börjar sin resa i Alaska och inte avslutar med historiens längsta transportsträcka… Dessutom verkar det inte bara vara min ekonomi som skakar i grundvalarna eftersom det hörs vara riktigt oroligt på börsen :-/
Skrivet av en Carola som har tandvärk, fryser och är uppriktigt chockad över priserna
Ps. Herman och jag har kontinuerlig “björnträning” som nu börjar ge resultat. När jag kommer smygande och väser “Nu kommer björnmamman” slänger han sig blixtsnabbt ner på mage med händerna knäppta över nacken. Vilken kille 🙂 Ds.
