STOCKHOLM MARATHON 2006

Vi gjorde det i år igen! Uppbackningen längs banan var i toppklass. Tack vare Björn, Oskar och Herman! Det var varmt, smärtsamt och helt enkelt underbart! Man måste kanske vara självplågare för att regelbundet utsätta sig för 42.195 meters löpning men alla som gjort det vet hur gott en pizza och en kall öl smakar efter duschen. Lika gott som fikat man bjuds på när man fött barn. Smärtan i lårmusklerna dagen efter kan liknas med sammandragingar efter en förlossning och glädjen över att ha överlevt är nästan lika stor. Något mera barnafödande blir det inte för min del men med marathon vet man aldrig. VARNING! Att tillsammans korsa mållinjen på Stockholm stadion är kraftigt beroendeframkallande!
Nu när årets löparprojekt är avklarat kan vi koncentrera oss på mc-åkning och planering inför sommarens turer. I kväll har vi haft en träff med vår vän Mattias inför vår korta Norge-tour. Mattias har bytt mc och kör numera med en Honda XR600 och vill helst hålla till på grusvägar. Det blir till att kompromissa lite för att resan skall bli kul för alla. Jag tycker att våra nya däck Continental TKC80 rullar lite oroväckande på grus och släpper väl fort på asfalt. Harry gnäller inte. Troligen är väl felet som vanligt mellan styret och pakethållaren.
I dag har vi firat nationaldagen med att lyssna på Oskar som spelat i gitarrorkester på folkets hus. Jag tycker att bandet “Andra generationens” version av Du gamla du fria sammanfattar det Sverige jag vill ha. Håll öronen öppna så förstår ni vad jag menar…
Jag hälsar när vi möts på vägen! ////Carola 😉

.